Jag jobbar på en stor elektronikkedja och vi har som policy att vi matchar alla konkurrenters priser om kunden frågar och ifall de finns i lager hos konkurrenten. Denna dagen var det en man som kom in och skulle handla. Just den vara han skulle ha hade han hittat i en annan butik 3 mil bort, och där var priset på produkten 10 kronor billigare. Han ville absolut ha mellanskillnaden.

Vi påpekade att bara bensinen att ligga och köra 6 mil är dyrare än om han köpt produkten i den andra butiken till att börja med. Mannen insisterade ändå på att han banne mig skulle ha sina 10 kronor. Då gräver min kollega fram en 20-lapp ur sin ficka, stoppar ner i kundens jeans och utbrister:

- Här får du gubben, gå nu och köp dig något riktigt fint!

Jag jobbar på en företagskundtjänst hos en mobiloperatör sedan några år tillbaka. Till mig ringer våra företagskunder som har frågor om sina fakturor eller några ändringar gällande deras telefonabonnemang.

För ett tag sen så ringde en lärare från ett välkänt universitet in till mig och ville ändra faktureringsadress. Jag förklarade för honom att han inte hade behörighet att utföra denna ändringen och att han skulle be sin chef kontakta oss för att ända adressen.

Kunden blev irriterad och började skrika om att han är professor i det ämnet och har en magister i ett annat. Jag berättade lugnt och stillsamt för honom att jag kan maila ut en fullmaktsblankett till honom om han vill så att han och hans chef kan fylla i så att han kan göra såna här ändringar i framtiden. Och det var när jag sa detta som kunden blev totalt rosenrasande och började skrika om att han inte ville hålla på med några pappersarbeten för att byta faktureringsadressen.

Kund: Vet du vad jag känner mig just nu som?
Jag: (Tyst någon sekund)Nä?
Kund: Jag känner mig som KAFKA!
Kund: VET DU VEM KAFKA ÄR?
Jag: Jo, jag känner till honom, föddes i Prag.
Kund: Då vet du EXAKT HUR JAG KÄNNER MIG!

Jag tänker efter en sekund och kommer på ett bra svar och känner att jag måste bara säga det, man får bara en sån här chans i livet.

Jag: En skalbagge?
Kund: Va? (med lugn röst)
Jag: Ja en skalbagge.
Kund: NEJ FÖR FAN! JAG SYFTAR PÅ HANS BOK PROCESSEN!
Jag: Jaha…Tänkte inte på den. Är den bra? Har inte läst den än.
Kund: VA? JO DEN ÄR BRA! MEN DET HJÄLPER INTE MIG ATT BYTA ADRESS.
Jag: Som sagt jag kan maila dig en fullmaktbla…
Kund: JAG SKITER I DEN BLANKETTEN.
Jag: Okej.

Jag hör hur kunden letar efter knappen för att lägga på samtalet och hör att han samtidigt mumlar, “skalbagge, va fan.”

/Jonas

Jag jobbade tidigare på Ica Maxi och där har de ett ställe där man fick lämna in barnen om man inte vill ha med dem i butiken medan man handlar. Jag fick jobba där ganska ofta och det var inga större problem för mig eftersom jag tycker om barn. Det enda problemet ibland var att de var lite för ärliga och öppna.

En flicka 4-år kommer fram till mig och ska “skryta” lite.
-Alltså vet du vad min pappa han har så stor snopp att den går hela vägen upp till taket.

En pojke 5-år som står bredvid ser lite bekymrad ut.
-Jaha men vet du vad! Min mamma hon har jättehårig mus!
Pojken ser mycket stolt ut.

/Kuttersmycke

En något förvirrad dam kommer in i djuraffären och vill köpa en matskål till sina zebrafinkar.

Kund:“-Har ni inga blåa foderkoppar?”

Jag: “-Nej tyvärr, men vi har röda, gröna, gula och vita.”

Kund:“-Nej nej det går inte, den måste vara blå!”

Jag (blir nyfiken): “-Jaha, den ska matcha inredningen?”

Kund: “-Nej. Blå matskålar skyddar fåglarna mot strålningen från min grannes dator! De lägger inga ägg nu, på grund av strålningen du vet.”

Jag: “-……….”

Hon brukade komma in i butiken flera gånger i veckan och hade alltid spännande ideér om fåglars välfärd.

/Melanie

När man jobbar i djuraffär stöter man på många underliga kunder.

Denna dam var en av de värsta men även de roligaste.
Hon kommer in i butiken och är mycket upprörd. Ur väskan tar hon fram en påse där två döda fiskar guppar på ytan.

Arga tanten: “-Jag köpte de här fiskarna av er och nu är de döda! Det är verkligen jättedåligt av er att ni säljer fiskar med så jävla dålig kvalité!”

Jag ber att få lite av hennes akvarievatten som hon har med sig i en burk för att göra ett vattenprov och se om det är något konstigt med hennes vatten vilket det var. Jag har nog sällan sett så förgiftat vatten.
Under tiden fortsätter hon hålla låda.

Arga tanten: “-Och den där fiskmaten ni sålde mig sen! Den innehöll ju inget B-vitamin alls!”

Jag ber henne utveckla vad som var dåligt med det eftersom fiskar inte behöver B-vitamin. Men det lyssnar hon inte på och fortsätter:

“-JAA och eftersom det inte fanns något B-vitamin i fiskmaten så började jag titta i skåpen och såg att pasta minsann innehöll massor av B-vitamin. Så jag gav dem det istället!”

Så hon har alltså stoppat hela akvariet fullt med spaghetti. Vanligtvis brukade kunderna få nya fiskar om de dog inom en vecka även om det var kundens eget fel, men inte den här gången.

/Melanie