Jag jobbar i en kundtjänst där vi ibland har att göra med äldre damer, som ofta har sanslöst dålig koll.

Jag: Välkommen till kundtjänst, jag heter X.
Tant: Haallå. Eva Margareta Svensson, Storgatan 25 i Västerås. Jag har inte fått min produkt.
Jag: Det var tråkigt att höra. Vad har du för medlemsnummer?
Tant: Medlemsnummer?
Jag: Ja, det står på tidigare fakturor samt på produkten som du brukar få.
Tant: Neej, nåt sånt har jag inte.
Jag: Vilket postnummer bor du på?
Tant: Postnummer? Jag bor i Västerås!
Jag: Ja, men vilket postnummer i Västerås?
Tant: Storgatan 25 i Västerås!
Jag: Ja, men vilket postnummer bor du på?
Tant: Nä, det vet jag inte jag har bara bott här i fem år.
Jag: Kanske du kan kolla på något annat brev?
Tant: Jaha, jaa vänta lite då.

(tanten lägger ner luren och släpar fötterna mot posthögen).

Tant: (efter mycket om och men) Jaha, nu så. 41101 är det.
Jag: Och efternamnet?
Tant: Eva Margareta Svensson.
Jag: Tack, då skickar vi produkten till dig.

/kundälskare

En kund kommer till kassan och har handlat med självscanningssystemet. Skärmen i utcheckningstornen blir vit, varpå meddelandet ”tillkalla personal” kommer upp. Kassörskan (undertecknad) går fram för att se vad som hänt.

J: Jaha, då ska vi se… Har du handlat någon öl eller cider, kanske?
*slår in kassörskod och lösen på skärmen*
K: Nej.
J: Okej. Då kanske det är dags för en avstämning idag?
*texten avstämning dyker upp på skärmen*
J: Ja, det var det.
K: Igen? Hur ofta ska man ha sådana egentligen?!
*kund börjar bli lite uppjagad*
J: Har du nyligen börjat använda självscanning?
K: *mumlar något ohörbart*
J: …för i början kan det bli ganska täta avstämningar.

Vi går vidare till avstämningskassan, kunden hade handlat mer än vad som får plats på de bemannade kassornas diskar. Kunden börjar lägga upp sina varor på bandet, jag ber denne att dra sitt Ica-kort i läsaren.

J: Gick alla varor bra att scanna idag?
K: Nej. Dosan dog!
J: Dog dosan?
K: Ja, men sen kom den igång igen men då ledsnade jag.

En kollega som också handlat med självscanning hör det och dyker in i samtalet.

Kollega: Var någonstans hände det i butiken? Vi har haft lite problem med modemtäckningen, det vore bra att veta var det skedde någonstans.
K: Ja… jag vet inte vad jag ska svara, för nu är jag så irriterad.

*kollegan går, jag fortsätter med avstämningen*

K: Ska det alltså vara såhär mycket avstämningar? Varje gång?!
J: Det är som sagt ganska tätt i början, men det kommer att bli glesare i framtiden om det är någon tröst.
K: Ja men på XXX (annan butik i stan som också har självscanning) är det inte lika ofta!
J: Det är sant, men de har haft systemet längre så det är ju inte så konstigt.

Avstämningen är klar, kvittot kommer upp.

J: Avstämningen var korrekt. Tack så mycket!
K: Har du gått en kurs eller?!
J: En… kurs…?
K: Ja, har du gått en kurs eller?
J: Jag förstår inte riktigt vad du menar?
*kund går ner för att packa ned sina varor*
J: Ursäkta?
*kund svarar inte*

Jag går från avstämningskassan för att lossa lite scannrar till entrén. När kunden går pratar hon för sig själv med gäll, förställd röst:

K: ”Avstämningen var helt korrekt. Blablabla!!!”

/Sophie

En kväll ringer en man till butiken jag jobbar i. Jag svarar som vanligt med butikens namn och frågar sedan vad jag kan hjälpa till med…

Kunden: De där fyrkantiga sockerbitarna!!
Jag: Eh… ja… Hur menar du nu?
Kunden: De där fyrkantiga sockerbitarna! Gå till dem, du!
Jag: Hur menar du då, vilka sockerbitar?
Kunden: De finns ju där! Mitt emot kassan!!
Jag: Stod de på någon gavel eller så? (tittar frenetiskt omkring mig)
Kunden: De finns ju där! Bland det andra godiset! Mitt emot kassan!

Efter mycket om och med kommer jag fram till att kunden menar de fyrkantiga sockerbitarna som finns som lösgodis mitt emot kassan. Jag går fram till lösgodiset.

Jag: Ja, nu står jag här vid sockerbitarna. Vad hade du för funderingar?
Kunden: Du måste ju FÖR FAN ta bort dem! De smälter ju FÖR I HELVETE inte i munnen!
Jag:  Jaha.. eh…

Jag kikar lite i behållaren där de ligger. Det finns ett sjok som sitter ihop.  Jag gräver lite i behållaren med godisskopan och där finns det mer – alla är som de ska vara.

Jag: Det fanns ju några som var tråkiga ser jag, men det fanns mer i behållaren som är fluffiga och fina.
Kunden: Vad är det du säger?! Det var ju FÖR FAN tomt när jag var dit och handlade!
Jag: Det fanns mer i behållaren som var fina och…
Kunden: Vilken JÄVLA behållare?!

Jag försöker förklara lite snabbt hur godispåfyllning fungerar, men kunden verkar inte lyssna utan återgår till sitt skrikande. 

Kunden: Men du måste ju FÖR FAN ta bort dem så att ingen blir så JÄVLA besviken som jag blev!

Efter ett tag märker jag att vi inte kommer någonstans, så jag byter strategi…

Jag: Men… om du är missnöjd med ditt godis så ser vi gärna att du kommer in och byter det.
Kunden: Men hör du inte vad jag säger?! Du måste ju FÖR I HELVETE ta bort det! Det är ju stenhårt och folk kan bli JÄVLIGT besvikna!
Jag: Som sagt, du får JÄTTEGÄRNA komma in och byta!
Kunden: Det ska jag TA MIG FAN ta och göra!

Det flesta av våra bidrag är inskickade av människor som jobbar med service. Men ibland kan man ju även som kund få betrakta hur andra kunder kan bete sig bra underligt…

En man, 50+, är sen med en hyrfilm. Kassörskan upplyser om att det är en restavgift på 20 kronor, då filmen är sen med ett dygn. Mannen blir, minst sagt, upprörd och hävdar att det inte finns någon sådan information vid uthyrningsautomaterna. Kassörskan påpekar att det gör faktiskt det, varpå mannen tar och knäcker sitt medlemskort på plats och räcker över det.

- Ta det här, för det kommer jag ALDRIG att behöva igen!

Detta följs av en dramatisk utstormning ur butiken – utan någon av varorna han skulle handla.

På tidigt 80-tal jobbade jag på en restaurang där en av specialitéerna var täljstensbiff. Gästerna fick in en het täljsten på bordet som de stekte köttet på själva, med olika tillbehör. Det var en rätt som måste förbeställas. En dag kom det in ett par från Norge och de beställde just täljstensbiff…

Jag: Tyvärr så måste täljstenen förbeställas minst 3 timmar i förväg. Vi behöver värma den i ugn i minst 3 timmar för att den ska nå rätt temperatur…

Gästerna blev mycket upprörda och krävde att de skulle bli serverade just täljstensbiff.

Kunderna: Har dere int mikro?!

Paret reste sig mycket surt från bordet och lämnade restaurangen. Dagen efter kunde man läsa i lokaltidningen om hur ett norskt par på besök i staden hade irrat fel med sin bil och hamnat på gångbron till Frösön och fastnat med bilen under en viadukt vid infarten på Frösön. Jag misstänker starkt att det var samma par…

/Dan