Denna incidenten hände för några dagar sedan. Jag jobbar i en kiosk/café på Ribban.

Kunden: Jag ska ha en kaffe. Vad kostar den? Å en kaka.
Jag: 12kr kostar kaffet och så kakan… 10kr (priset på kakan mumlade jag lite hörbart)
Kunden: Nähä du! Där räknade du fel.
Jag: Nä, för kaffet kostar tolv kronor och kakan kostar tio kronor. 12+10=22.
Kunden: Nä, för det ska jag säga dig! Jag har varit mattelärare i över trettio år! (Vid det här laget fnissar hela kön)
Jag: Okej, men tolv plus tio blir tjugotvå kronor iallafall.
Kunden: Men jag ska ha två kaffe! Å två kakor!
Jag: Jaha, men då blir det ju 44kr.
Kunden: Ja, det sa jag ju. Du räknade fel!
Jag: Hm. Okej, men vad vill du ha i kaffet då?
Kunden: Jag ska ha mjölk i den ena.

*Jag ordnar en kopp kaffe med mjölk*

Jag: Vad ska du ha i den andra då? Mjölk, socker?
Kunden: Det vet väl inte jag!
Jag: Nä, men det vet faktiskt inte jag heller.
Kunden: Jaha, men då får jag väl vara utan kaffe då!!

Sen går kunden iväg med en kaffe och två kakor. Alla gästerna i kön suckade medlidande.

/ Fenix

Jag jobbar i en mataffär, och när en vara går ur sortiment så finns det alltid kunder som kommer in och suckar ”men den sålde ju jättebra, jag köpte den jämt” .

Men priset tar nog mannen som kom in och frågade efter en specifik smaksatt honung.

Jag: Den har tyvärr utgått
Kunden: När får ni in den då?
Jag: Vi kommer inte att få in den igen, den har utgått helt ur sortimentet tyvärr
Kunden: Mäh, varför det? Den sålde jättebra och är jättegod. Sist jag var här hittade jag ett gäng som hade gått ut i datum som jag påpekade och de har ni tagit bort nu, men det finns inga nya?

Jag försökte förklara att eftersom varan hade gått ut i datum så sålde den nog tyvärr inte så bra..

/Socker

Jag hörde av en kollega att brandlarmet hade gått på jobbet.

Vid larmet börjar det först att tjuta ordentligt, sen börjar en mansröst tala om att brand har utbrutit i lokalen och att man bör utrymma. Han talar både svenska och engelska, och repeterar sitt meddelande ganska många gånger.

Efter att larmet gått en stund och kunderna rör sig mot utgången kommer en kund fram till min kollega och säger;
”Kan ni inte be mannen som pratar i mikrofonen att sluta? Jag orkar inte höra honom mer!”

In i min butik kommer en kvinna med sin lilla dotter.

Kvinnan: Jag vill byta dom här handskarna för dom är för små. Min man har köpt dom som present till mig, men han hittar inte kvittot.
Jag: Det är ok. Jag kommer ihåg när han var här och köpte dem.
Kvinnan: DÅ SKULLE JAG GÄRNA VILJA VETA HUR DET KOMMER SIG ATT DU KÄNNER MIN MAN. VAD HAR NI FÖR AFFÄRER IHOP?!

Jag: Jag känner inte din man, skulle inte ens känna igen honom om jag mötte honom på gatan. Jag kommer ihåg det för han hade er lilla vackra dotter med sig när han köpte din present, precis som du har idag. Ett så långt och vackert hår har jag aldrig tidigare sett på en sån liten tjej…

Kvinnan tystnade och fick byta sina handskar.

/ullabella

Som ni har väntat, undrat och spekulerat, tvistat och snokat: vem är den här Emmy?

Wait no more, nu har Emmy presenterat sig genom en text i blogg-avdelningen, och alla borde gå dit och säga hej!

Klicka här för att komma dit!

(Vi andra är också presenterade: Mattias | Josefin)