En kassörska i min butik hittade en väska som låg vid den lilla bänken där man ställer korgen innan man plockar upp varorna på bandet. Den låg helt synlig så hon antog att den bara legat där nån sekund och tog den för att leta upp ägaren. När hon inte hittade ägaren lade hon in den i vår förbutik, där vi samlar borttappade saker.

Efter en kvart kommer väskans ägare in och frågar om vi hittat hennes väska. Hon tittade direkt i plånboken och såg att det fattades hundra kronor, varpå hon polisanmälde kassörskan som hade hittat och lämnat in väskan.

Det kallar jag uppskattning.

Kunden kommer till kassan med sin vara. På prislappen står det 164 kr, varan går in för 98 kr, Jag säger “det blir 98 kronor tack“.

Kunden: Nej nej, det står 164 kr på prislappen.
Jag: Ja, men den går in för 98 kr…
Kunden: Enligt köplagen måste jag betala 164 kronor. Jag har själv egen butik så jag vet hur det är.
Jag (kollar i vår katalog, för att vara säker på att varan kostar de 98 kronorna, vilket den gör och jag visar det för kunden): Du vill alltså betala 164 kronor fast den kostar 98 kronor?
Kunden: Ja.

Kunden betalar 164 kronor och ger sig iväg med sitt kvitto där det står +67% och så försvinner han med ett leende på läpparna.