Detta är något som har hänt ett antal gånger och kommer säkert hända fler gånger…

Allt flyter på som det ska i kassan och kunden drar sitt visakort och slår sin kod och ska bara godkänna beloppet, då viftar han lite med kortet och jag tittar lite frågande…

Kunden: Det står ju “Visa Bankkort”?

Blev lite förvånad första gången och var tvungen att le lite.

/Sissi

Jag jobbar i en liten livsmedelsbutik där man får höra både det ena och det andra. En söndag när jag som vanligt stod i kassan kom det fram en kille till mig…

Killen: Kan du ge mig en grov kram?

(någon sekunds tystnad)

Killen (vädigt generad): Eller…alltså…jag menade grovt lössnus…

En medelålders dam, förmodligen en dansk, kommer fram till mig mitt i morgonstressen och frågar argt om vi inte har “någe brö?”

Jag: Jodå, svarar jag hurtigt. Här har vi bröd!
Jag pekar på de tre stora korgarna som är fyllda med olika sorters frallor.

Damen (mycket argt): Nej, jag mener om ni har någe BRÖ!
Jag (tveksamt): Jaa…här har vi br..
Damen: NEJ JAG MENER BRRÖÖ!!

Damen gör en ilsken immitation av hur man skär en skiva av en limpa.
Jag: Jaha…Nej limporna är tyvärr slut för idag…

Damen plockar ilsket muttrande åt sig en fralla.

Vi har en regelbunden låntagare, låt oss kalla honom Börje. Börje är kan man säga, lite speciell. Inte dum men innehar tyvärr inga som helst people-skills. Han har en nasal röst, som lätt går upp i högljudd falsett om han blir uppjagad. Och uppjagad kan han bli för de mest oanade orsaker… nu är ju vi vana vid honom och bryr oss inte om hans små utbrott, men ibland kan det vara lite besvärande eftersom hans skrikande väcker en del uppmärksamhet.

Häromdagen var han inne och lånade böcker. När jag hade scannat in de två böckerna han ville låna sade han:

- Och så var det den artonde också!
- Eh, hursa?
- Den artonde! Börjes röst stegras, både i tonläge och volym.
- Den artonde vad?, undrar jag
- Mars! skriker Börje, högt och gällt.
- Vad är det med den 18 mars? frågar jag lätt desperat.
- Boken!
- Vad..? Ahaa, du har lånat en bok som går ut den artonde mars och nu vill du låna om den?
- Jaaa!, fräser Börje otåligt.
- Ok, säger jag snällt och tålmodigt. Innerst inne undrar jag hur han kan förvänta sig att vi ska vara tankeläsare varje gång?

Klockan är just innan stängning på mitt förra jobb i en second hand butik och en tjej i 18-årsåldern kommer in och köper några kjolar och ser väldigt nöjd ut. Hon betalar och går ut, jag låser dörren och börjar slå ut kassan.

Det dröjer inte många minuter innan jag har en förbaskat sur kvinna i telefonen som är stormtokig över att jag låtit hennes dotter handla kläder. Dottern har faktiskt ätstörningar och har blivit lämnad ensam hemma under helgen, och nu har hon handlat upp alla sina matpengar!

Jag hade alltså bidragit till hennes ätstörning och fått henne att må så mycket sämre, hur KUNDE jag sälja kläder till henne?

Hon hann även predika om hur okänslig och dumma vi ungdomar är, berätta sin livshistoria och berätta hur hemsk dotterns ätstörning är och huuur tragiskt det var att jag sålde kläder till en ung tjej med ätstörningar.

Så kan det gå!