Vi hade vid ett tillfälle för ett tag sedan kampanj på fönster. En medelålders dam hade sett våra annonser och bestämt sig för att hon skulle passa på när det var lite billigare.

Damen: Ja, ni har specialpris på fönster läste jag.
Jag: Javisst, det stämmer bra. Vad är det för fönster du är på jakt efter?
Damen: Jaaaa, ett vanligt. Vad kostar det?
Jag: Ja, jag behöver ju vet lite mer för att kunna ge dig ett pris. Vad skall det vara för storlek, och vad skall det vara för färg på karmen, skall det vara fast eller öppningsbart?
Damen: Jamen, det är till ett egnahemshus, så sådana skall det vara.
Jag: Nu är det ju så att det finns väldigt mycket olika storlekar, former och färger i som standardsortiment idag så jag måste nog få lite mer information från dig om jag skall kunna hjälpa till.
Damen (nu irriterad): Skall det vara så svårt, jag ska ha fönster till mitt hus!
Jag: Jamen skall vi komma ut och hjälpa till med mätningen då? Då har vi en början där, så kan vi diskutera karmfärg och tillval sen efter det, och så ger jag dig ett pris när vi fått det gjort..?
Damen: Ja, här kan man ju inte handla. Undra på att ni inte säljer något till normalpris och måste ha kampanj när ni inte vet vad ett fönster kostar!
Jag: Vi har nog prislistor och kan ge pris direkt, men jag behöver som sagt lite mer information för att kunna ge en en prisbild. Men ett fönster 10×12 ÖK med vit karm och öppningsbart kan kosta t.ex. xxx euro.
Damen (med väldigt hög röst): MEN JAG SKALL HA ETT VANLIGT FÖNSTER! Nu åker jag till er konkurrent, där vet de nog vad jag vill ha.

Ja, vad skall man säga? Det är inte lätt att hjälpa till när kunden inte kan berätta vad de vill ha…

/Daniel

Jag jobbar i en heminredningsbutik med bl a möbler där vi är 2-3 st som jobbar varje dag. En dag kommer det in en man i 30-årsåldern, som verkar lite besvärad.

Kunden: Jag ringde förut men det var ingen som svarade.
Jag: Jaha, vad tråkigt. Men när man är upptagen i butiken med kunder så får tyvärr telefonen vänta.
Kunden: Men nu är det ju inga kunder.
Jag: Kanske inte men det går ju i vågor det där.
Kunden: Tycker i alla fall att ni kunde ha svarat.
Jag: Ja, som sagt….Är man upptagen med en kund så kan man ju inte stå och prata i telefon…
Kunden (muttrandes): Men ni kan ju ha sånadär headsets på er.

Jag tänkte svara på hans kommentar men bestämde mig rätt snabbt för att ge upp och bet ihop istället. Mumlade bara ett  ”mmm..”. Även om man har ett headset så kan man väl inte prata med två personer samtidigt!?

/Tord

Jag jobbade förut i en matbutik i Västerås. En av våra kunder var ökänd för att kolla sina kvitton extremt noga och kom alltid tillbaka om det så gällde 10 öre som blivit fel på kvittot.

En dag sitter en kollega i kassan, vi hade denna dag ett erbjudande om att köpa en back läsk för endast 10:- om man handlade över en viss summa. Damen handlade för mer än den angivna summan, tog sitt kvitto och gick snabbt åt sidan för att trippelkolla det. 1 minut senare var hon tillbaka hos mig som stod ledig i en annan kassa.

Damen: Hörredu!
Jag: Ja, kan jag hjälpa till med något ?
Damen (surt): Ni har ju inte dragit av rabatten för min back läsk, den ska ju faktiskt bara kosta 10:-.

I fem minuter står hon och skäller på mig om att vi alltid gör fel och hur dåliga vi är.
Jag ber att få ta en titt på kvitto…

Jag: Hmm, det är ju ingen läskback påslagen? Sa du till om att du hade en läskback? (kunderna hade den ofta under vagnen och sa bara till vid kassan)

Det blir helt tyst, efter en stund säger damen surt: Nej men det borde ni ju sett, har ni ingen koll på vad gästerna går ut med i denna butik?
Jag: Då ber jag om ursäkt för att vi missade backen, 10:- blir det för den.

Surt plockar hon upp sin plånbok och betalar 10:-.

Jag jobbar i en affär som bland annat säljer kökstillbehör och husgeråd. (Detta ägde rum innan receptfria mediciner fick säljas i livsmedelsbutiker.)

Efter just nyinrett butiken så ville chefen ha lite mera fokus på husgeråden, så i butikens ingång placerades ett gäng knallröda wokpannor och diverse tillbehör.
En lite tyst och undrande dam kommer fram till mig.

- ”Har ni alvedon?”

Hon trodde nämligen att vi var Apoteket.. som tydligen hade wokpannor i sortimentet.

Jag jobbar i en butik som säljer smycken och accessoarer.

En äldre dam kommer in, tittar sig omkring i den lilla butiken, och säger: jag kommer tillbaka en annan gång.
Jag svarar: Du är välkommen!
Damen: Du förstår, jag var på Gudrun och skulle handla enligt katalog men mina färger stämde inte.
Jag: Okej?
Damen: Ingenting stämde. Det rosa var inte rosa. Jag är alldeles utmattad.
Jag: Ja, så kan det gå.
Damen: Ja, så kan det gå. Jag kommer in en annan dag. Måste vila lite. Ni har jättefint här. Så mycket färger. Har ni något i rosa?

Jag går fram för att visa.
Damen springer ut genom dörren. Hon kom tyvärr aldrig tillbaka.

/Molly