En pappa glider in med sin 15-åriga dotter. Dottern har tappat sin telefon i havet när hon badade med sina kompisar. Telefonen försvann, förmodligen över till norra Danmark.

Pappa sköter snacket medans dottern står och himlar med ögonen och tuggar tuggumi. Pappan ger mig sitt personnummer så att jag kan kolla upp om abonnemanget telefonen är knuten till kan förlängas:

Pappa: Så, nu skulle vi vilja ha en ny telefon, en sån där iPhone! Det var det va?, frågar han dottern.
Dotter: Ehh ja!
Jag: Okej, men abonnemanget tecknades på 24 månader för bara 3 månader sedan, så jag kan inte förlänga det, tyvärr. Om ni verkligen vill kan vi öppna ett nytt abonnemang med en tillhörande iPhone. Är det någon annan i familjen som skulle behöva ett abonnemang men redan har en telefon?
Pappa: Nej vi behöver inget nytt abonnemang, vi behöver bara en telefon till det här abonnemanget.
Jag: Okej, men vill ni ha en iPhone utan abonnemang blir 5800kr.
Pappa: Nej men vi har ju ett abonnemang där vi betalar för en telefon. Men den är ju borta så nu behöver vi en ny, kan du fixa det?
Jag: Ja, men jag kan ju inte bara ge er en telefon, eller vad menar du?
Pappa: Vi betlar 200kr extra i månaden för en telefon. Men nu har vi ju ingen telefon. Vi måste ju få en telefon för att vi betalar 200kr i månaden.
Jag: Jo, men det var ju för den specifika telefonen ni fick när ni tecknade abonnemanget.
Pappa: Så vi ska betala 200kr i månaden för en telefon vi inte har, plus, 5800kr för en ny… hahaha, sluta nu och hämta en sån där iPhone.
Jag: Alltså, de 200kr är ju en avbetalning på telefonen. Ni betalade ju inget för den i butiken eller hur?
Pappa: Nej?
Jag: Så om du lägger ihop den totala kostnaden 200kr i månaden gånger 24 så får du 4800kr. Alltså ett subventionerat pris på 1000kr. Men det är ju för telefonen som ligger i havet!
Pappa: Ja, men vi kan ju inte betala 200kr i månaden för något som är borta. Då får du ta bort de 200 kr varje månad!
Jag: Det kan jag ju inte göra. Det är inte Telenors ansvar att se till att folk inte tappar bort eller gör sönder sina telefoner, det måste du förstå.
Pappa: Nähe, då vill jag avsluta abonnemanget. Jag tänker inte betala 200 kr för något jag inte har och sen 299 kr extra att ringa för när ni inte ger oss en ny telefon att ringa från!
Jag: I så fall får du ringa kundtjänst och be om en öppen slutfaktura, det är viktigt att du säger “öppen”. Annars stänger de bara av abonnemanget och numret försvinner, för det vill ni väl behålla?
Pappa: det kan du ge dig fan på att vi ska behålla, någonting ska vi allt lura er på.
Jag: Okej, gör så.

/Johan

Vi hade erbjudande på kycklingklubbor i butiken, och det var en lång kö till charken.
En dam kom springandes och trängde sig före i kön:

Hon: Min man sitter i bilen och är akutsjuk, ge mig fort två stycken kycklingklubbor
Jag: Ehm, om din man är så akutsjuk, borde du inte tänka på honom då istället för mat? Ställ dig i kön eller kör mannen till sjukan.

Tanten blev sur och drog iväg.

Man blir bra förvånad vilka rövarhistorier kunder försöker dra till med för att slippa köa.

/uPonGo

Jag arbetade för en tid sen i en butik på frukt & grönt-avdelningen då jag såg hur en kund stod och skalade sina bananer (och slängde dessutom skalen på golvet) innan han lade bananerna i en påse.

Jag frågde kunden vad han höll på med. Han sade att han inte ville betala för vikten av bananskalen för det äter han ju ändå inte.

Jag sa att det naturligtvis inte funkar så och “tänk om alla gjorde så, hur trevligt hade det varit att gå in här och handla då?”

Kunden blev grinig och tyckte att jag var oförskämd. Vi stod och diskuterade en stund innan jag bad kunden stanna kvar en liten stund. Jag gick in på lagret och skrev ut en ny bananskylt där “Skalade bananer” specificerades till 99 kr/kg.

När kunden såg skylten slängde han bananerna på mig och gick ut ur butiken.

Vad säger man?

/Bebben

En mamma med två barn kommer in i zoobutiken.

Ena barnet får tag på en aktiveringskula, stoppar in fingarna i hålen och slår iväg den rakt över smalbenen på ägaren till butiken. Ungen skriker “STRIIIKE!!!”. Mamman tittar leende på och säger “kom nu så går vi vidare”.

/Nummerskivan

I detta fall är det faktiskt jag själv som är “boven i dramat”.

Det är eftermiddag, midsommarafton och jag har sprungit in i på CityGross för att snabbt handla lite grejer till kvällens grillning. Är glad och uppspelt och kommer fram till kassan, radar upp mina grejer och hälsar glatt på kassörskan som ser minst sagt trött ut.
Jag är en sån där person som i 99 procent av fallen handlar med kontanter, men just vid detta tillfälle är det kortet som gäller:
Jag: Är det inte jobbigt att jobba på midsommar?
Kassörska: Nja, man tjänar ju pengar.

Jag får sticka ner kortet och slår in koden och väntar.

Jag: Vad trist ändå…
Kassörskan: Nejdå… du måste trycka godkänn.
Jag (har inte hört henne): Men lite trist i alla fall.

Hon nickar och upprepar sig varpå jag fortfarande inte hör utan står leende och väntar.

Kassörskan (väldigt trött): Du måste trycka på GODKÄNN.
Jag: Jaha, oj! Hehe, jag är ju helt lost på det här!

Trycker på godkänn, packar ihop och går ut.

Visst, inte jättejobbigt kanske men hon såg ut som om hon helst av allt ville hem och sova, stackarn.

/Emmy