Jag sitter på ett telebolag och allt som oftast får man knäppa samtal. Priset tog dock en medelålders dam som ringde in och vill prata med den som ”bestämde alla nummer i Stockholm”:
- Tyvärr finns det ingen sån avdelning, numren slumpas fram.
- Säger du det. Ja, anledningen till att jag frågar är för att på senare tid har två människor varit mycket farliga mot mig, och deras nummer slutar båda på 03! Vad kan det betyda? Kan du siffermagi?
- Öhm… nej, tyvärr inte. Känner du dig hotad ska du ju vända dig till polisen.
- Det säger du, jaha jaha… men vad kan 03 betyda? Kan de själva ha valt det för att 03 betyder något hemskt, och att de vill mig illa?
Sådär höll vi på i flera minuter. Jag försökte lugna med att 03 förhoppningsvis inte betyddet något, samt hänvisade henne till polisen om hon kände sig hotad. Damen la till sist på med löftet att återkomma om hon kände för det.
En medelålders dam, förmodligen en dansk, kommer fram till mig mitt i morgonstressen och frågar argt om vi inte har ”någe brö?”
Jag: Jodå, svarar jag hurtigt. Här har vi bröd!
Jag pekar på de tre stora korgarna som är fyllda med olika sorters frallor.
Damen (mycket argt): Nej, jag mener om ni har någe BRÖ!
Jag (tveksamt): Jaa…här har vi br..
Damen: NEJ JAG MENER BRRÖÖ!!
Damen gör en ilsken immitation av hur man skär en skiva av en limpa.
Jag: Jaha…Nej limporna är tyvärr slut för idag…
Damen plockar ilsket muttrande åt sig en fralla.
Jag jobbade på en snabbmatsrestaurang för flera år sedan och stod en lunch i ”tvåan”, alltså den luckan i Drive-thrun där man delar ut maten.
Fram till luckan kommer en stressad och otrevlig kvinna som beställt två meal. Jag presenterar maten som man ska göra och lämnar fram drickan.
Jag: ”Och så var det en cola light och fanta till det.”
Då vänder hon sig om och ler kaxigt mot mig…
Kvinnan: ”Och hur ska jag kunna veta vilken som är light???!”
Jag: ”Ehm den som är brun till färgen är cola lighten och den gula är fantan….”
Hon gasade iväg fortare än kvickt.
/Magdalena
Jag jobbar i en butik som säljer hemelektronik. Telefonen ringde och jag svarade:
Jag: [hemelektroniksbutik], vad kan jag hjälpa dig med?
Kunden (väldigt hetsig): Har ni internetsladdar?!
Under min tid som säljare har jag hört denna benämning på otroligt många kablar, men jag antar att det är en nätverkskabel som efterfrågas…
Jag: Javisst, det har vi, hur lång behöver du?
Kund: Jag behöver en jättelång! Vad är det längsta ni har?
Jag: Den längsta vi har är 305 meter, men då kommer den på en rulle och utan kontakter och…
Kund (avbryter): VA? 305 meter?! Jag behöver inte så lång!
Jag: Nej, okej, men hur lång kabel är det du behöver då?
Kund: Hur ska jag kunna veta det?! Den ska gå från hallen in till vardagsrummet! Har ni någon sladd som är lagom i längd då!
(Här börjar jag fundera på om det är någon som busringer)
Jag: Nej, det har vi inte, längderna på våra kablar är angivna i meter. Jag vet tyvärr inte hur stor din lägenhet är heller, men om du kommer in i butiken, så kan du få låna hem ett måttband om du vill?
Kund: Nej, det behövs inte, jag tar en på 7 meter. Den jag hade tidigare var nämligen 7 meter och den var perfekt! Jag kommer in i eftermiddag!
Jag: Tack och hej….
(Nästan exakt samma ordväxling ägde rum några timmar senare, när kunden pratade med en kollega till mig.)
Vi hade extrapris på tulpaner (10 st – 30kr). Dessa tulpaner var väldigt fina och inte utslagna ännu.
Jag satt i kassan och det var 5-6 st i kö då en överklasstant trängde sig fram med ursäkten att hon bara skulle fråga en sak:
Överklasstant: Hur gamla är de här tulpanerna?
Jag: Jadu, vi fick in dem idag, så jag antar att de inte är så gamla.
Överklasstant (gnälligt): Men huuuur gamla är de?
Man i kön: Ursäkta damen men jag tror inte hon var med när de plockades…
Hela kön skrattade gott och det gjorde min arbetsdag =)
/Sara









Kommentarer