Butiken som nu inte finns i Tumba Centrum skulle stängas p.g.a. dålig omsättning.
Stora skyltar satt på fönstren och det är halvtomt i butiken.

Kund: Vad händer här? Ska ni stänga butiken?
Jag: Ja, det ska vi.
Kund: Men varför då?
Jag: Det går inte så bra för butiken så vi säljer ut allting och stänger igen.

Kunden ser besvärad ut och säger med nedstämd röst:
Kund: Men jag har ju handlat jättemycket hos er!

En stressig, men inte alltför kundtät dag förra sommaren stod jag och jobbade vid vår verktygsavdelning då en man ställer sig jämte mig. Han säger inte ett ord, så först tror jag att han inte behöver hjälp, men när han stått där ett ganska långt tag, vänder jag mig och frågar:

- Kan jag hjälpa till med något?

Inget svar. Jag var inte ens säker på om han hade märkt mig, så jag frågar igen:

- Ursäkta mig, kan jag hjälpa till med något?

Han kollar på mig i några sekunder, helt gravallvarlig i blicken, sen flinar han och går sin väg.

Jag hinner knappt tänka på den besynnerlige kunden innan jag känner doften av förmodligen den värsta möken jag stött på i hela mitt liv.

Detta hände mig för ca 15 år sedan när jag jobade extra på skiv-/elektronikavdelningen, men jag kommer aldrig att glömma det.

En man kom in med två batterier och säger att han behöver två nya till sin kamera. Jag plockar fram två Duracell:

Kunden: Nej, inte sådana det ska var sådana här.
Jag: Just det märket har vi inte, men det går bra med dessa.
Kund: Är du säker på det?
Jag: Ja det är samma storlek.

Kunden tittar på batterierna, vrider och vänder på dem och forsätter:

Kund: Men det här går ju inte det är ju två plusbatterier.
Jag: Va?
Kund: Men det ser du väl det står ju + på båda två, man behöver ett + och ett – för att kameran ska fungera!
Jag: Aha, men det är ju plus i ena änden och minus i andra.
Kund: Nej, det här är två +batterier, jag ser inget minus någonstans.
Jag: Alla batterier har en plussida och en minussida. Änden med den lilla knoppen är plus och den andra minus.
Kund: Du ljuger, jag ser ju att det är två plusbatterier!
Jag: Man behöver ju inte sätta ut minus om man…
Kund: Jag vill nog prata med någon annan, du är för ung för att förstå dig på det här.
Jag: Tyvärr är de andra på fika, men du måste tro mig.
Kund: När kommer de andra tillbaka?
Jag: Om så där 10 minuter.
Kund: Ja, då kommer jag också om 10 minuter så hinner jag dessutom hem och hämta min kamera så ska du få se att det inte funkar.

Jag trodde det var dolda kameran! Gubben kom tiibaka när jag var på fika. Kollegan satte i batteri till honom och sedan såg jag aldrig honom mer!

I dag kom det in en kund med en toalettsits (äckligt) som hon ville reklamera. Det gick inte att få fast fästena igen. Hon sa att hennes pappa, som var civilingenjör, hade tittat på det och sagt att det var ett fabrikationsfel.

Jag har aldrig tittat på dessa fästen förut men jag såg att fästena skulle fästas med en skruv som man lossar och drar åt med en insexnyckel. (det är inget ovanligt verktyg, för er som inte vet vad det är)

Så jag hämtade en sån och skruvade fast fästet igen och sa att det är inget fel på det här.

Hon: Jasså, man ska använda en sån? Det visste inte vi!

En kund var en dag in i vår stora butik med en dammsugare som han ville byta. Min kollega F fick ta itu med mannen eftersom han för tillfället stod i kundtjänsten:

Kunden, något bryskt: Ursäkta mig unge man! Du ser ut som en person som förstår sig på såna här apparaturer.
F: Ja, kan jag hjälpa dig med någonting?
Kunden, mycket upprört: Jag köpte den här dammsugaren här i förra veckan, och jag ska säga dig ATT DEN FUNGERAR INTE!
F: Vad är problemet?
Kunden: Det händer ingenting. Den fungerar helt enkelt inte! Ska det vara så svårt att förstå? Det är ALLTID fel på era saker! Det är väl ändå inte för mycket begärt att det ska fungera!
F: Har du provat att slå på den här på knappen?
Kunden: Ehh… alltså… nej, det har jag väl inte.
F: Prova det så får vi se om den fungerar.

Kunden slog på dammsugaren och visst fungerade den.

Kunden: Ehh, ja, alltså, det var ju så att… ehh… jaja, men tack ska du ha!