Jag jobbar på nordens största varuhus där dom flesta kunder är trevliga, men inte denna man.

Sitter i kassan när en man och kvinna kommer fram och ska börja lägga upp varorna. Jag säger hej men får inget hej tillbaka.

Mannen pratar i sin mobil och börjar slänga upp vara efter vara och högen bara växer. Jag får lite svårt att få ett bra flyt på bandet och kvinnan börjar att se besvärad ut. Hon försöker lägga streckoderna mot mig så att det ska bli bättre men gubben kastar vidare.

Till slut har han pratat färdigt och kvinnan säger till honom att du kan väl lägga upp så att det blir lättare för kassörskan att scanna våra varor.

Han stannar upp, tittar på sin fru, pekar med hela handen mot mig och säger

- En sak ska du ha klart för dig att en sån som hon är glad bara hon får sitta ner!

Vad sjutton ska jag svara? Jag blir alldeles tyst och mycket ledsen, har aldrig känt mej SÅ nedvärderad i hela mitt liv. Frun skäms och ställer sig för att packa ner och sen försvinner dom. Hon med skammen istället för han.

/PLUskan

En kund kommer in på Ica och slänger upp en kasse med ett par skor i.

Kunden: Jag ska byta ett par skor!
Jag: Javisst, det går bra. Har du kvittot?
Det visar sig att inget kvitto finns, men jag kollar på skorna eftersom det brukar gå att lösa..

Jag: Men dessa har du ju köpt på Coop!
Kunden: Spelar det någon roll då? De ligger ju i en ICA-kasse nu!

Jag förklarade att det inte riktigt var så det fungerade…

/Cim

Jag står och packar upp nya varor som annonserades ut i reklambladet dagen innan, när en tant kommer fram till mig.

Tanten: Har ni kvar dom därade cyklarna?
Jag(frågande): Öhm, vad för sorts cyklar menar du?
Tanten: Ja, sånna där små saker som barn åker på.
Jag: Barncyklar?
Tanten: Nej, dom har en pinne med handtag och två hjul på sig.

Jag står och tittar lite frågande på henne och kommer sedan på att hon menar sparkcyklar (som jag för tillfället står och packar upp).

Jag pekar lite frågande på sparkcyklarna och frågar om det var dom hon menade.

Tanten: Ja, åh tack så mycket för att du gick och hämtade en till mig!

Tanten gick sen vidare och såg glad ut medans jag står och ser förvånad ut..

In i min butik kommer en kvinna med sin lilla dotter.

Kvinnan: Jag vill byta dom här handskarna för dom är för små. Min man har köpt dom som present till mig, men han hittar inte kvittot.
Jag: Det är ok. Jag kommer ihåg när han var här och köpte dem.
Kvinnan: DÅ SKULLE JAG GÄRNA VILJA VETA HUR DET KOMMER SIG ATT DU KÄNNER MIN MAN. VAD HAR NI FÖR AFFÄRER IHOP?!

Jag: Jag känner inte din man, skulle inte ens känna igen honom om jag mötte honom på gatan. Jag kommer ihåg det för han hade er lilla vackra dotter med sig när han köpte din present, precis som du har idag. Ett så långt och vackert hår har jag aldrig tidigare sett på en sån liten tjej…

Kvinnan tystnade och fick byta sina handskar.

/ullabella

En mycket tom vardagsmorgon utan en enda vara såld fixar vi anställda till i butiken. Det har nämligen just gått ut ett annonsblad med posten. Då ringer telefonen. I telefonen är en äldre dam med darrig röst.

Damen: Vad betyder “fitness”? (överdrivet försvenskat)
Jag ger henne en lång förklaring.
Damen: Jahapp, tack.

Fem minuter senare ringer hon igen.

Damen: Vad betyder “running”? (återigen försvenskat)
Jag: Det är löpning på engelska.
Damen: Vad är löpning?
Jag: När man tränar genom att springa eller jogga.

Damen tackar för sig. Ytterligare fem minuter går, och hon ringer igen.

Damen: Ni har skickat ut en annons.
Jag: Jaa…
Damen: I den finns en sko som heter “Ecco Regents park”
Jag: Mm, okej.
Damen: Jag undrar vilka storlekar ni har i den…

Jag svarar att jag är tveksam om vi har den skon, men blir då avbruten av damen som skriker “Va?! Har ni inte den?!” Jag försöker lugna ner henne och går och ser efter på lagret.

Jag: Tyvärr så har inte vi den skon.
Damen: VA?! Men ni har ju skickat ut annons på den!
Jag: Fast det är inte vi som butik som skickat ut den, det är huvudkontoret.
Damen: Men jag har kommit till intersport?
Jag: Jaa…
Damen: Men då har ni ju skickat ut den.
Jag: Nej, inte vi… centralen
Damen (skriker): Men ni är ju Intersport! Varför har ni annonserat något ni inte har?! ETT JÄVLA RÖVERI ÄR VAD DET ÄR!
Jag: Men vi är en väldigt liten butik och kan inte ha allt…
Damen: MEN NI HAR JUH SKICKAT UT ANNONS!!!

Jag försöker förklara hur det ligger till, men damen fortsätter bara att skrika om vilket “jävla röveri” det är att vi inte har de skorna hon vill ha. Då kommer min arbetskollega som tydligen pratat med henne många gånger tidigare och börjar asgarva åt mig… Jag kan då inte hålla mig för skratt så jag viker mig av skratt och det märks självklart genom telefonen… Behöver jag säga att utskällningen fortsatte väldigt länge tills jag la på utan att säga något?

/Snowfreak