Klockan är cirka 9 på morgonen, en kund ringer in och har problem att nå vårt företags hemsida. Detta beror allt som oftast på att kunden har gamla inställningar lagrade i datorn och dessa behöver rensas. Jag ber kunden ringa upp hemifrån, eftersom det inte är mycket vi kan göra nu när kunden är på arbetet:

Kund: Men ni har inte öppet när jag slutar, ni stänger ju tidigt.
Jag: Vi har öppet mellan 08:00 och 22:00, så det är bara att ringa in då.
Kund: Men jag jobbar då.
Jag (kastar en blick på klockan): …du jobbar alltså 14 timmar i sträck?
Kund: … ja.

Jag valde att inte sätta mig i någon prestige-kamp med kunden eller diskutera fackliga regler angående hans anställning, men lyckades till slut få honom att förstå att han måste kontakta oss när han sitter vid datorn.

Jag jobbade som teknisk support för ett bokningssystem som användes av resebyråer runt om i Sverige. Det var inte helt ovanligt att säljare hörde av sig för att de glömt bort sitt lösenord och då gick jag in i databasen och plockade fram det. Ofta handlade det bara om att de skrivit versaler med gemener och vice versa.

Ibland roade jag mig med att sitta och läsa vad folk hade för lösenord. Absolut vanligast var namn på barn och husdjur. Stack av gjorde lösenordet som en äldre kvinnlig norrländsk säljare hade valt “jagvillknulla“.

Det var en kvinna jag pratat med ganska många gånger eftersom hon ofta glömde bort hur hon skulle göra och hon var en riktig gnällkärring.

Fan flög i mig och jag ändrade första bokstaven så att det blev ett J istället för ett j. Sedan väntade jag med spänning på att hon skulle ringa och säga att hon inte kom in i systemet. Det gjorde hon aldrig och inga fler bokningar gjordes från hennes konto, bara från hennes kollegors.

/Pandora

En kund ringer in och är upprörd över att hans internet inte fungerar. Han har en dålig betalningshistorik och har även denna gång blivit avstängd p.g.a. en obetald faktura. Kunden kräver att bli påsläppt då denna anser att fakturan är betald (samma dag som samtalet rings).

Inom kort så börjar kund orera över hur dåligt vårt företag är och att han vet var vi sitter någonstans. Han meddelar att han ska spränga oss i luften.

När jag lugnt informerar kunden om det olaga hot som just blivit yttrat och hur dumt detta var då jag satt med personnummer, adress, och telefonnummer så lade han efter en stunds tystnad på luren.

Jag fick in ett samtal av en äldre dam (c:a 60 år) helt som vanligt på jobbet och började med den vanligaste frågan:

Jag: Vad har du för personnummer?
Kund: Va?
Jag: Kan jag ta ditt personnummer?
Kund: Jaha, menar du telefonnummer?
Jag: Nej, personnummer…

Jag jobbar med internetsupport och mitt under en felsökning frågar jag kunden om vilken färg hans modem har för att kunna klargöra vilken version av våra modem han har:

- Vilken färg har ditt modem?
- Thomsson Speedtouch…
- Vilken färg har ditt modem?
- Adsl, Ethernet, Internet och Power…
- Vilken färg har ditt modem – rött, rosa, grönt, brunt?
- Svart så klart! Varför frågar du inte bara det på direkten?