Klockan är några minuter över stängning. Mina arbetskollegor har precis stängt våra två kassor och då ringer telefonen. Jag svarar och i luren hör jag en andfådd och stressad kvinna:

Kund: Hej! Jo jag är vid tunnelbaneuppgången nu (samtidigt hörs tunnelbanetågets utrop “nästa station…”) och jag tänkte kila in och hämta mina glasögon!
Jag: Jaha, nej tyvärr. Vi har precis stängt butiken och stängt av kassorna så du får komma och hämta dem imorgon bitti.
Kund: Men… MEN! Jag ska faktiskt resa bort imorgon! Hur svårt kan det vara att vänta några minuter på mig?!
Jag: Nä, men vi har stängt kassorna och vi kan inte öppna dem igen förrän imorgon.
Kund: Jag KAN INTE imorgon!
Jag: Men vi har STÄNGT nu. Tyvärr!
Kund: (svär och lägger på luren)