En dag kom en gubbe i 50-60 årsåldern in i butiken och ville köpa en Ettan lössnus. Jag ger honom dosan som han tar emot. Innan han betalat öppnar han dosan, klämmer och känner ordentligt på snuset för att “kolla kvalitén”. Plötsligt skriker han att snusen är skitgammal, slänger ifrån sig dosan och stormar ut ur butiken…

(Behöver jag ens tillägga att snuset inte alls var för gammalt?)

I vår butik hade vi ett erbjudande om att man kunde köpa tre KitKat för tio kronor. Det kommer en man med tre “Kitte Katt”-kattmatsburkar och reagerar på priset som blir sjutton och femtio:

Kund: Det står tre för tio där!
Jag: Uhm… på KitKat ja.
Kund: Ja?!
Jag: Det där är Kitte Katt kattmat, inte KitKat choklad.

Kunden går argt tillbaka in i butiken och kollar på skylten och kommer sedan tillbaka ännu argare.

Kund: Det står tre för tio! Jag vill ha mina pengar!
Jag: Men det är fortfarande inte kattmat den gäller för, det är choklad.
Kund: Det står på skylten att kitkat är tre för tio och då ska jag ha det för det priset!
Jag: Ja, fast det är inte KitKat du köpt, det är Kitte Katt Kattmat och de kostar fem och nittio styck.

Vi håller på så fram och tillbaka i minst tio minuter innan kunden lämnar butiken utan vare sig kattmat eller choklad.

/Yuki

Jag jobbar på en matbutik och en man i 50-årsåldern vill sätta in pengar på sitt konto så han kan handla med sitt kundkort. Vi har som policy att vi alltid ska ta emot kontanterna först från kunden, alternativt göra ett uttag från dennes bankkonto innan vi gör en insättning för att undvika fel. Det är inte alltid det är så lätt att förstå:

Jag: Jajamän, har du kontanter med dig eller vill du ta ut pengar från ditt bankkonto?
Kund: Men… Jag vill ju sätta IN pengar?
J: Ja, absolut! Har du kontanter som du vill sätta in eller behöver du ta ut dem från ditt bankkonto?
K: Men, herregud! (glor på mig som jag vore dum) Jag säger ju att jag vill SÄTTA IN PENGAR!
J: Ja… men för att sätta in pengar måste du ju ha pengar att ge mig. Jag kan ju inte sätta in pengar som jag inte fått kontant eller genom ett uttag. Därför frågar jag igen; Har du kontanter i plånboken som du vill sätta in eller behöver du dra ditt bankkort först för att göra ett uttag som vi sedan sätter in på ditt kundkonto?
K: (står och funderar en stund) Men jag… (man ser hur han helst plötsligt blir med på noterna) Ah, tusan! Vad dumt av mig! Haha, jag måste ta ut pengar från mitt bankkonto, har inga kontanter!

Han gick därifrån nöjd med en korrekt insättning OCH uttag.

/

Jag jobbar i en liten matbutik och idag när jag satt i kassan var det två kvinnor i 25-30 års-åldern som köpte en flaska vatten och en flaska med Fun Light-saft.

När dom har betalat öppnar den ena kvinnan flaskan med Fun Light och dricker ur den, men börjar spotta och fräsa och frågar: “Vad f-n är det för rävgift ni säljer egentligen!?”

/Sissin

Jag jobbade tidigare med butiksdemo. En långhelg skulle jag stå i en liten butik i Vingåker och dema frukt. Hade ett litet bord med uppskuren frukt på några tallrikar. Ricos äpplen och päron var temat den här gången. Folk kom och provsmakade, frågade lite och var glada och trevliga.
Alla utom en.
Det kom en äldre krokryggad dam in, hon ställde sej vid bordet och tog en äppelklyfta och väste surt:
- Är den här god!?
- Alla har olika smak, sa jag med ett leende, därför får man provsmaka.
- Har du ett papper jag kan spotta i, gurglade hon surt och rullade omkring den trasiga äppelbiten och löständerna med öppen mun.
Jag kände mej som ett allmänt frågetecken men gav henne ett papper.
Hon spottade och fräste i pappret och satte det bredvid en tallrik på bordet. Folk såg det och passerade förbi med en rynkad näsa och ruskade på huvudet. Hon tog en päronbit, och det var samma procedur…
- Ja, vad heter det här päronet då, sa hon.
- Det heter Conference, sa jag. Det fick sitt namn efter en päronkonferens i London.
- Det kan det väl inte göra, skrek hon ilsket. Man kan väl inte döpa päron till conference heller! Och för den delen vill inte jag ha utländsk frukt, den är giftig, den besprutas med massor av gift! Jag ska ha svensk frukt!
Folk stod med ögonen stora bakom hyllorna och smygstirrade åt denna fina tragikomiska situation.
Damen vred sej runt hörnet med sin krökta rygg och gick mot den stora fruktdisken.
Häxa, tänkte jag.
Hon plockar till min stora förvåning upp en klase bananer och lägger i sin korg…
Jag kunde bara inte hålla mej!
Jag småspringer fram till henne och säger medvetet med hög röst;
- Snälla damen, det där är bananer, dom växer inte i Sverige, dom är besprutade, väldigt giftiga.

Jag plockar ur bananklasen och sätter tillbaka den i fruktdisken, samtidigt som jag sätter hennes äckelpapper i hennes korg.
Jag har aldrig sett en så gammal dam bli så röd i ansiktet och promenera så fort ut genom butikskassorna.

/Susann