Jag jobbade i receptionen på Stadshotellet i Växjö. I samma byggnad som hotellet finns även en nattklubb. Just denna lördagkväll var mycket folk ute och kön till nattklubben var ganska lång. Då ringer telefonen i hotellreceptionen och när jag svarar visar det sig att en mycket upprörd kille som pratar väldigt bred småländska är i andra ändan:

Killen: Du, jag kommer inte in på Nattklubben.
Jag: Nähä?
Killen: Men jag ringde innan och då lovade din kollega Camilla att skriva upp mig på gästlistan,
Jag: Det finns ingen Camilla som jobbar här så då har du nog hört fel.
Killen: NEJ det har jag INTE. Camilla lovade att jag ska få komma in på Nattklubben.
Jag: Men tyvärr finns det ingen Camilla här på hotellet, kanske på Nattklubben, men jag känner inte alla som jobbar där så jag vet inte vad de heter.
Killen (ropar, halvt desperat): Fan vad du ljuger!!
Jag: Nej, jag ljuger inte. Det finns ingen som heter Camilla som jobbar i hotellets reception.
Killen: Men vad fan, Nattklubben och hotellet är ju sak samma!
Jag: Nej, det är två helt olika verksamheter. Ett hotell och en nattklubb.
Killen: Men ni ligger ju för fan i samma hus!

Nu har jag börjat tröttna rejält på människan och börjar känna mig lite småsarkastisk.

Jag: Du, Swedbank och Pizzerian ligger också i samma hus, men du kan ändå inte köpa en kebabrulle på Swedbank.
Killen: Du, passa dig. Jag har åkt från Ljungby för att gå på nattklubben och nu säger vaktjäveln att jag inte får komma in.
Jag: Ja, men det är kö och det gäller alla.
Killen: Du, jag har åkt från Ljungby och…
Jag: Ojojojoj… Ända från Ljungby. Kom du i limousin?

Killen säger att jag ska dra dit där det är lite varmare och att han ska prata med min chef på måndag. Sen lägger han luren i örat på mig..

En medelålders dam, förmodligen en dansk, kommer fram till mig mitt i morgonstressen och frågar argt om vi inte har ”någe brö?”

Jag: Jodå, svarar jag hurtigt. Här har vi bröd!
Jag pekar på de tre stora korgarna som är fyllda med olika sorters frallor.

Damen (mycket argt): Nej, jag mener om ni har någe BRÖ!
Jag (tveksamt): Jaa…här har vi br..
Damen: NEJ JAG MENER BRRÖÖ!!

Damen gör en ilsken immitation av hur man skär en skiva av en limpa.
Jag: Jaha…Nej limporna är tyvärr slut för idag…

Damen plockar ilsket muttrande åt sig en fralla.

Jag jobbade på ett hotell mitt i centrum. Incheckningen var som på de flesta hotell från klockan 14, vilket tydligt framgick på alla bekräftelser och informationer. Den här händelsen utspelade sig en lördagsförmiddag strax innan halv tio då en äldre man och kvinna kom fram till mig i receptionen.

Damen: Hej, vi vill checka in!
Jag: Ja, tyvärr har vi inga rum lediga såhär tidigt.
Damen: Vaddå inga lediga rum? Vi har ju faktiskt bokat!
Jag: Ja, jag ser att ni har bokat. Men incheck är inte förrän efter klockan 14. Gästerna som åker idag har rätt att ha sina rum fram till klockan 12.
Damen: Men varför får vi inte checka in förrän kl. 14 om utcheck är kl. 12?
Jag: Ja vi måste ju hinna städa rummen…
Damen (mycket upprörd): Det här tycker jag är urusel service!!

Under tiden står mannen, som förmodligen är damens make, och ser otroligt besvärad ut. Han skämms mycket tydligt över kvinnans uppträdande, men vågar inte säga något.

Jag: Tyvärr är det inget jag kan göra just nu. Men om ni vill kan ställa ert bagage här och kanske ta en sväng på stan eller sitta ner i lobbyn så lovar jag att ni ska få ett rum så fort det finns ett ledigt.
Damen: Nej, nu tycker jag att du ska ringa upp till en gäst och be dem checka ut så vi kan få vårat rum NU!!

Jag förklarade att jag givetvis inte kunde göra så. Jag förklarade igen att gästerna  ju har rätt att ha rummet fram till klockan 12, och att det är därför som incheckningen är först från klockan 14. Detta stod klart och tydligt på hennes bekräftelse hon hade med sig. Damen kunde ändå inte acceptera detta, att hon skulle få vänta så länge. Jag förklarade att vi säkert skulle ha ett rum tidigare än kl. 14, då många checkade ut tidigare, men jag betonade att jag inte visste när rummet skulle bli ledigt. Damen gav mig en sur blick och drog till slut med sig sin man bort till lobbyn, medans mannen log så ursäktande han kunde.

Ungefär 30 minuter senare hade jag ett ledigt rum till dem, så jag gick glatt bort till lobbyn. Nu skulle paret få checka in mycket tidigare än vanligt.

Jag: Nu har jag ett ledigt rum och ni kan få checka in!
Damen: Ja det var ju verkligen på tiden!!

Jag ger damen hennes nycklar och paret ska preci gå upp till rummet då hon vänder sig till mig och säger:
- Du förresten, kan vi få sen utcheck imorgon. Vi skulle behöva rummet fram till klockan 14.

Behöver jag ens tillägga att denna dam hade hade ungefär 10 klagomål på rummet – det var för lite kuddar, för lyhört osv. Dagen efter när de checkade ut smög mannen till mig 200 kr i dricks när damen gick till bilen. Stackars han…

Jag står i receptionen när en medelålders man kommer in utifrån, han går fram till mig och frågar var Stadshuset ligger någonstans.

Hotellet ligger en bit utanför centrala Uppsala så jag börjar naturligtvis förklara för mannen hur han ska ta sig ner till centrum och till Stadshuset, han avbryter mig och säger väldigt nedlåtande:

- Lilla vän, spela inte dum. Jag menade toaletten!

/Liselotte

Jobbade sent en natt för några år sedan på stattshotellet i stan. Hela hotellet var fullt och det fanns massor att göra. Resturangen var fullsatt, festvåningen fullsatt och varenda hotellrum bokat. Vi i serveringen fick springa arslet av oss för att hinna med alla bord.

När jag var i full färd med att duka av åt ett yngre par blir jag tillkallad av en äldre dam.

- Ursäkta, jag vet att du har mycket att göra, men det är några som har tagit vårat bord, kan du hjälpa oss?

Den äldre damen satt vid ett av mina bord och jag hade serverat henne och hennes man hela kvällen. Ett mycket trevligt par som firade 50-årsjubileum. Trevliga och pratsamma, sådant är mycket tacksamt under stressiga kvällar.

När jag lyckats ta mig fram till det äldre parets bord satt där mycket riktigt en fet kvinna i 40-årsåldern. Hon rökte och var uppe i en livlig diskussion med sitt sällskap, en lika fet man i samma ålder. Jag ursäktade trevligt och förklarade att de satt vid ett reserverat bord.

- Jaha? Och vad ska jag göra åt det?, fnyste den feta kärringen och gav mig en iskall blick.
- Ni kan tyvärr inte sitta kvar här, förklarade jag igen, bordet är reserverat åt ett annat par.

Kvinnan fnyste igen och tog ett hårt bloss från cigaretten innan hon fortsatte:

- Vart fan ska jag sitta då?
- Jag föreslår att du söker dig en trappa upp till festvåningen, vi har tyvärr inga lediga bort här just nu. Hon glodde på mig med sina elaka ögon och skakade i huvudet så att fettet under hakan dallrade, nästan hypnotiserande.
- Men om jag vill sitta här då?, grymtade hon.
- Då måste jag tyvärr tillkalla hovmästaren så ni får göra upp om det. Detta bord är reserverat och ni får tyvärr inte sitta kvar.

Kvinnan skrattade åt mig och jag höll på att tappa humöret ordentligt. Jag vände irriterat på klacken och förklarade situationen för hovmästaren som följde med bort till bordet. Han förklarade återigen för kärringen att hon inte får sitta kvar.

Hovmästaren bad mig att hämta vakterna. Då reste sig kvinnan äntligen upp, utan ett ljud och tog tag om stolsryggen. Hon slungade den rakt över bordet och träffade mig i ryggen.

- TA DEN FÖRBANNADE STOLEN DÅ, UNGJÄVEL!

Nästa arbetspass jag hade kom det äldre paret tillbaka med blommor åt mig och ursäktade så mycket för incidenten med kvinnan och stolen.