Jag jobbar i en elektronikbutik som ligger inne i stan.

Vid kortterminalen har vi satt en ”EJ CHIP”-lapp för chippet så att kunderna inte trycker in sitt kort.

Ett äldre par kom in och handlade i en helg. De var uppklädda så det såg ut som att de åker till stan typ en gång i månaden och då måste man vara uppklädd. Ni vet hur äldre är..

Damen ser lappen som det står ”Ej chip” på och frågar förundrat:

”Ej chips? Ja men det borde väl alla förstå att ni inte säljer chips här inne?”

Jag bara ler och funderar på vad jag ska säga, för det är ingen mening att börja förklara för dem vad lappen betyder..

Eftersom de knappt inte ens kunde dra sitt kort i terminalen så hade det blivit en lång historia, så jag svarade helt enkelt

”… Nej, en del förstår inte det”

/Lovve

På mitt jobb så säljer vi storpack batterier av olika storlekar

Tant: Och så vill jag ha ett storpack batterier av den mindre sorten med!
Min kollega: De är tyvärr slut
Tant: Men vadå slut? Hur kan de var slut?
Min kollega: Ja, de är lagerslut, men vi får förhoppningsvis in nästa vecka.
Tant (irriterat): ÄSCH, det säger du bara för att du vill tjäna pengar!

/Pernilla

Kund kommer in och ska köpa en TV som är nedsatt 2000:- samt ett Xbox360:

Jag: Du behöver en HDMI-kabel om du vill köra Xbox med hd-upplösning.
Kund: Den bjuder du på!
Jag (ursäktande): Tyvärr får jag inte ge bort grejer på min arbetsplats.
Kund (irriterad): Antingen så bjuder du på den eller så köper jag den någon annanstans!
Jag: Så, om jag inte ger den till dig så köper du kabeln i någon annan butik?
Kund: JA!
Jag: Ok, vad förlorar jag mest på, att ge dig kabeln eller att du köper den nån annanstans?
Kund: Det är väl upp till dig!

Behöver jag säga att kunden gick med TV och Xbox utan kabel och jag blev kvar med en härlig historia.

Jag jobbar i en hemelektronik som säljer prylar över disk. Vi har ingen kö, utan använder nummerlappar, så att man kan titta runt i butiken utan att tappa sin plats i kön.
Maskinen sitter precis vid butikens ingång och är i princip omöjlig att missa..

Ingen hade tagit någon nummerlapp, men det var folk i butiken som såg lite vilsna ut.
Jag vänder mig mot en kvinna (~40):

Jag: ”Hej, kan jag hjälpa dig med något?”
Kvinnan: ”Nej, var tar man nummerlapp?”
Jag: ”Det behövs inte, jag kan hjälpa dig direkt!”
Kvinnan: ”Men vart är den?!”
Jag: ”Den står där borta.” *pekar på maskinen som står 2 meter bort..*
Kvinnan: ”Va, vart?!”
Jag: ”Precis vid ingången, där borta” *pekar igen, nu med hela armen*
Kvinnan: ”Jag ser inte!”
Jag: ”Okej, men du behöver ingen nummerlapp. Jag kan hjälpa dig nu direkt!”
Kvinnan: ”Jag vill ha en lapp!! Men okej, jag skulle vilja köpa den här. Gud vad dåligt att ni har den så undangömt. Vi har letat efter den jättelänge!”

Jag slår in varan i kassan, tar betalt, och ger henne en påse.
Artighetsfraser utbyts och kvinnan går iväg.

På vägen ut stannar hon vid nummerlappsmaskinen, trycker ut två lappar, och går sedan iväg.

Jag jobbar i en butik som säljer hemelektronik. Telefonen ringde och jag svarade:

Jag: [hemelektroniksbutik], vad kan jag hjälpa dig med?

Kunden (väldigt hetsig): Har ni internetsladdar?!

Under min tid som säljare har jag hört denna benämning på otroligt många kablar, men jag antar att det är en nätverkskabel som efterfrågas…

Jag: Javisst, det har vi, hur lång behöver du?

Kund: Jag behöver en jättelång! Vad är det längsta ni har?

Jag: Den längsta vi har är 305 meter, men då kommer den på en rulle och utan kontakter och…

Kund (avbryter): VA? 305 meter?! Jag behöver inte så lång!

Jag: Nej, okej, men hur lång kabel är det du behöver då?

Kund: Hur ska jag kunna veta det?! Den ska gå från hallen in till vardagsrummet! Har ni någon sladd som är lagom i längd då!

(Här börjar jag fundera på om det är någon som busringer)

Jag: Nej, det har vi inte, längderna på våra kablar är angivna i meter. Jag vet tyvärr inte hur stor din lägenhet är heller, men om du kommer in i butiken, så kan du få låna hem ett måttband om du vill?

Kund: Nej, det behövs inte, jag tar en på 7 meter. Den jag hade tidigare var nämligen 7 meter och den var perfekt! Jag kommer in i eftermiddag!

Jag: Tack och hej….

(Nästan exakt samma ordväxling ägde rum några timmar senare, när kunden pratade med en kollega till mig.)