Jag hade samlat på mig lite mynt – 320 kronor för att vara exakt - och bestämde mig för att gå till banken för att växla in dem till några goa hundralappar.  Att få dessa till sedlar skulle väl inte vara några problem, tänkte jag.

Kvinnan på banken: Tyvärr tar vi en avgift på 80 kronor om du vill ha mynten i sedlar…
Jag: Va? 80 spänn?!
Kvinnan: Ja…Men om du är kund hos oss är det gratis!
Jag: Nej jag är inte kund hos er, jag vill bara få mynten till sedlar tack…

Detta var stört omöjligt. 80 kronor skulle hon ha. Då fick jag en idé…

Jag: Jag skulle då gärna vilja bli kund hos er! Öppna ett konto och så ge mig mina sedlar bara…
Kvinnan: Det kostar tyvärr 80 kronor…men om du sätter in pengarna på kontot så är det gratis!
Jag: Öh, va??
Kvinna: Ja, så är det..
Jag: Jaha, men då skulle jag vilja be om att få öppna ett konto. Sen skulle jag vilja be om en insättningsavi, tack. Och när du ändå hämtar den så kan du hämta en uttagsavi också.  Jag tänker nämligen ta ut 320 kronor.

Kvinnan bakom disken stirrar på mig under några sekunder. Sen sträcker hon sig efter sedlar och utan ett ord räknar hon upp 320 kr. Några 80 kr behövde jag inte betala.

/JR

Jag jobbar på telefonbanken på en stor bank och en dag fick jag följande samtal:

-Välkommen till NN du pratar med XX.
-Hej, jag skulle vilja bli kopplad till kirurgiska avdelningen.
- Eh… ja då har du ringt fel, du har ringt banken. Du får ringa sjukhuset.
- Jaha, hej då!

Till saken hör att när kunder ringer till oss så säger talsvarsrösten minst 2 gånger bankens namn och sen svarar jag med bankens namn, och ändå lyckas kunden missa det!

Jag jobbar på en bank. En dag ringde in kvinna in och ville veta om vi hade beviljat kredit åt hennes son. På grund av säkerhetsskäl får jag inte yppa den informationen till tredje part, vilket jag förklarade för kvinnan:

- Jag vill bara veta hur lång handläggningstid ni har, svarade hon.
- Jag kan inte lämna ut den informationen till dig, jag måste prata med din son.
- Han jobbar så mycket, han har inte tid att sitta i telefon. Har ni inte koll på hur långa handläggningstider ni har?
- Jag får varken bekräfta eller förneka att din son är kund hos oss, jag måste prata med honom personligen.

Kvinnan är nu skitförbannad:

- Jag jobbar faktiskt på Försäkringskassan! Hur skulle det se ut om vi inte hade koll på våra handläggningstider!
- Jaa, du…, börjar jag och försöker kväva ett skratt.

Kvinnan lägger på luren.

En tonårstjej kommer fram och vill sätta in 300 kronor på ett personkonto, samtidigt vill hon ta ut 200 kronor från samma konto. Jag föreslår att hon istället kan sätta in 100 kronor på kontot och på så vis bara göra en transaktion:

- Men jag vill ju sätta in 300 kronor!
- Ja, men du tar ju ut 200 kronor sen, det blir ju samma sak?
- Jomen jag behöver 200 kronor!
- Ja, så du skulle kunna sätta in bara 100 kronor.
- Men jag vill sätta in 300 kronor på mitt konto!
- För att sedan ta ut 200 av de trehundra kronorna, så du kan ju bara sätta in 100 kronor.
- Nej men jag vill sätta in 300 kronor, säger hon och visar fram tre hundralappar.

Jag ger upp förklarandet, hon får göra som hon vill och klura på det hela efteråt.

Jag sitter i kassan på en bank och en dag kom det in en ung kvinna med sin lilla son i en barnvagn. De skulle öppna upp ett sparkonto till den lilla killen, och då hela proceduren drar ut lite på tiden så började den lilla killen bli otålig.

Mamman frågade om det var okej att ta upp honom på vår glasdisk, vilket jag tyckte var helt okej. Rätt som det var börjar den lilla killen bli alldeles knallröd i ansiktet och släppte en riktig brakare och glasskivan som han satt på vibrerade till.

Mamman sade lite lättsamt ”Finns det inkomster finns det utgifter”, och vi i personalen och de andra kunderna skrattade gott. De gjorde vår dag!