Klockan är just innan stängning på mitt förra jobb i en second hand butik och en tjej i 18-årsåldern kommer in och köper några kjolar och ser väldigt nöjd ut. Hon betalar och går ut, jag låser dörren och börjar slå ut kassan.
Det dröjer inte många minuter innan jag har en förbaskat sur kvinna i telefonen som är stormtokig över att jag låtit hennes dotter handla kläder. Dottern har faktiskt ätstörningar och har blivit lämnad ensam hemma under helgen, och nu har hon handlat upp alla sina matpengar!
Jag hade alltså bidragit till hennes ätstörning och fått henne att må så mycket sämre, hur KUNDE jag sälja kläder till henne?
Hon hann även predika om hur okänslig och dumma vi ungdomar är, berätta sin livshistoria och berätta hur hemsk dotterns ätstörning är och huuur tragiskt det var att jag sålde kläder till en ung tjej med ätstörningar.
Så kan det gå!

138 (klicka hjärtat för att gilla!)




