För några år sedan bodde jag i Visby, och jobbade på en lunchrestaurang i en fabrik. Vi i personalen serverade dagens lunch över disk, ungefär som i en gammaldags skolmatsal.
En dag kommer en gubbe och ska köpa sin lunch. Han vill ha dagens fisk, så jag tar en tallrik och lägger upp mat till honom. När jag ska räcka honom tallriken tar han plötsligt ett hårt tag om min högerhand. Han ser att jag har tatueringar på insidan av båda handlederna.
Han håller kvar min högerhand i ett bestämt grepp, flinar och säger ”Ja du lilla gumman, är det här för att du ska kunna skilja på höger och vänster?”.
Jag får totalt hjärnsläpp och hör hur min mun svarar tillbaka ”Nej du gubbe, riktigt så gammal att jag behöver sånt är jag inte ännu, men jag förstår att du är det”.
Gubben släpper min hand, tar sin tallrik och går därifrån utan att säga något mer.
/JD
88 (klicka hjärtat för att gilla!)
Loading ...
Jag skulle inte kalla det hjärnsläpp med ett sånt bra svar
puff
30 Jan 2009 at 10:46
Haha, way 2 go!
Mary
30 Jan 2009 at 10:52
Hehe, jag brukar få hjärnsläpp och det betyder att jag inte kommer på ett dräpande svar förrän två veckor senare.
Det här kallar jag att finna sig.
Gealach
30 Jan 2009 at 16:38
Hur kan du kalla det där för hjärnsläpp?
•_•
30 Jan 2009 at 17:10
Det var bra svarat! Dyrkar människor som har vass tunga (vid rätt tillfälle) och ger svar på tal! Livet är för värdefullt för att stå och ta en massa skit.
Martina
30 Jan 2009 at 22:49
HAHAHA!!! Den där kommentaren var ju guld värd.
Eee!
10 Jul 2009 at 3:22