Jag jobbar som kassör på en Vi-butik i centrala Stockholm. En dam i 60-årsåldern lägger upp glutenfria choklad/marsipan-dammsugare på rullbandet. Hon rör inte en min fast jag hälsar glatt:

Jag: Hej! Var det bra så?
Inget svar.
Jag: Öhm, 46 kronor tack!
Damen: Va?!
Jag (lite högre och tydligare): Det blir 46 kronor, tack!
Damen (argt): Det kan inte stämma.
Jag: Jo, 45.90 kostar dom (pekar på förpackningen där priset står tydligt).
Damen: Nej nej, de ska kosta 42.90.
Jag: Öhm, okej, det var ju konstigt. Jag ringer och gör en prisfråga.

Jag ringer till kolonialansvarige och gör en prisfråga på produkten som dock fortfarande visar sig kosta 45.90. Jag meddelar kunden detta.

Damen: Jaha.
Jag: Ja…
Damen: Jaha, men på hyllan stod det iallafall 42.90.
Jag: Eh, okej, i så fall kanske det är felmärkt, jag kan följa med dig bort och kolla.

Väl framme vid hyllan visar sig prismärkningen dock vara helt korrekt. 45.90.

Jag: 45,90 står det här.
Damen (uttryckslöst): Jaha.
Jag: Ja.
Damen: …
Jag: Ska jag ta betalt för varan?
Damen: Det här förstår jag inte. Jag har handlat dom här på ICA flera gånger och de kostar alltid 42.90.
Jag: Men det här är en Vi-butik.
Damen: …
Jag: Vill du köpa varan?
Damen (uttryckslöst): Jaha. Nej tack, här tänker jag då aldrig handla igen.
Jag: Jaha.