Detta utspelade sig någon gång i mitten av 90-talet, när mobiltelefoner fortfarande inte var så vanliga. Vår supporttelefon ringde och jag svarade med firmanamnet och mitt namn. Den som ringde upp frågade efter en person och angav dessutom dennes personnummer vilket jag tyckte var konstigt. Denna dagen hade vi ett seminarium med en folk utifrån så jag försökte leta upp denne men misslyckades. När jag meddelade den uppringande detta blev hon upprörd och tyckte det var förbannat dåligt av oss att inte hålla reda på de intagna! “De intagna?” frågade jag. Hon trodde att hon pratade med häktet i Ystad! Det visade sig att hon hade ringt till polisen i Malmö som sedan skulle vidarekoppla henne till Ystad, men den första siffran föll bort och hon hamnade i vår support telefon istället.

Missuppfattningar möter man ofta och en del är så extrema så man fattar inte hur det överhuvudtaget har kunnat missuppfattas. Tex när det i en butik sitter en STOR och T-Y-D-L-I-G skylt där det står “Kaffe – 2 paket för 39 kr” Under skylten står en hel pall med kaffe och kunden frågar “Är det det här kaffet som är två för 39kr?” (Ja, givetvis..!!)Haha, en del är allt bra roliga=)

Ja ibland håller jag med dig Martina. Men jag har själv varit med då butiker satt andra varor i närheten av annonsskyltar där man tagit för givet att det var de som gällde (om exv den egentliga varan varit slut). Och så har man fått betala ett helt annat pris än man väntatde sig. Så på något vis kan jag tycka frågorna kan vara befogade.

Javisst, och frågar man inte så får man sig ett ont öga av en stressad kassör: “Om du hade tittat efter så hade du fattat att det inte var det här kaffet!”

Oftast (alltid?) brukar det stå vilket (kaffe)märke som ett erbjudande gäller. Om det står att erbjudandet gäller kaffemärke X borde det vara rätt uppenbart att det inte är kaffemärke Y som menas.

Javisst, men gäller det alla Gevaliapaket eller bara Gevalias mörkrostade bryggkaffe?