En stressig, men inte alltför kundtät dag förra sommaren stod jag och jobbade vid vår verktygsavdelning då en man ställer sig jämte mig. Han säger inte ett ord, så först tror jag att han inte behöver hjälp, men när han stått där ett ganska långt tag, vänder jag mig och frågar:
- Kan jag hjälpa till med något?
Inget svar. Jag var inte ens säker på om han hade märkt mig, så jag frågar igen:
- Ursäkta mig, kan jag hjälpa till med något?
Han kollar på mig i några sekunder, helt gravallvarlig i blicken, sen flinar han och går sin väg.
Jag hinner knappt tänka på den besynnerlige kunden innan jag känner doften av förmodligen den värsta möken jag stött på i hela mitt liv.

35 (klicka hjärtat för att gilla!)




