Jag jobbar på Coop Nära. Det bor många äldre där jag jobbar. Låt säga att en gammal dam eller herre lägger upp specerierna på rullbandet, letar efter medlemskortet i två och en halv minut för att få poäng för de 74 kronorna de handlat för och sedan betala med en tusenlapp.
Givetvis ska det finnas tillräckligt med växel i kassan, men när man sedan ser att det lyser fram en hundralapp ur plånboken så blir man ju lite stött. “Du har inte en hundralapp måntro?” frågar jag snällt.
Kunden hör inte vad jag frågat så jag upprepar frågan två och en halv gång då vi börjar prata i munnen på varandra. “Du har inte e…“, “Va?“. Frågan ställs en fjärde gång, varpå svaret lyder; “Jo, men den vill jag inte växla!“

30 (klicka hjärtat för att gilla!)




