Sommarkrog i Stockholm, sent 90-tal. På detta ställe hade vi alltid nygjord äppelpaj med vaniljsås på menyn. Av någon anledning var det ofta jag som fick göra pajen.

Jag hade precis bakat av fyra nya plåtar med god äppelpaj samt gjord ny vaniljsås då en kvinna runt 60 år kommer in och beställer en portion äppelpaj. Äppelpajen hade knappt hunnit svalna innan jag lägger upp en portion till damen.

En knapp halvtimme senare kommer damen in och vill klaga på äppelpajen:

Jag: Ja, vad är det för fel?
Damen: Den var gammal, smakade konstigt och det var mögel på den. Jag vill ha en ny!
Jag: Märkligt, jag har precis gjort den. Kan jag få se på pajen?
Damen: Nej det går inte!
Jag: Varför inte då?
Damen: Jag har slängt den, över räcket. (vi hade uteservering, med en bergsluttning nedanför)
Jag: Jaha, du har alltså slängt pajen över räcket på uteserveringen, då kan jag tyvärr inte ge dig en ny.
Damen: Nähä, okej. Hej då.
Jag: Hej då.

Någonting säger mig att tanten tyckte att pajen var alldeles för god och försökte få en extra portion gratis.