Blåstället är en fruktansvärt otrevlig och pratglad gammal sjöman. Jag är servitris på en restaurang han ofta frekventerar. Det här hände senast:

Jag: Hej! Vad får det lov att vara?
Blåstället: Jag tar nog fläskfilen gumman.
Jag: Visst! (lägger ut servett och bestick till honom)
Blåstället: Fan, du var ju riktigt duktig på det här med att duka upp.
Jag: Hihi, ja… Jag har ju haft hela sommaren på
mig att öva.
Blåstället: Va? Dig har jag ju aldrig sett förr! Du har ju inte jobbat här i sommar!
Jag: Joo…
Blåstället: Nähä, jag känner ALLA tjejerna här, och dig har jag aldrig sett förr.
Jag: Men… Det har du ju? Du blev ju arg sist för att jag berättade att jag är ihop med kocken när du försökte bjuda ut mig.
Blåstället: Nej, dig har jag aldrig träffat förr, gumman. Hon den där söta, Emma, jobbar inte hon idag?
Jag: Nej, hon har slutat.
Blåstället: Jaha. Ja. Det måste vara därför jag inte sett dig. Du står ju i hennes skugga så att säga.
Jag: Ja, haha.
Blåstället: Ihop med kocken? Ja, stackars jävel. Ge honom lite dricks från mig.
Jag (forcerat): Hihi.

Går muttrande därifån in till köket, pussar på min kock och förbannar fanskapet i blåställ. Fläskfilén råkade bli rätt bränd och klyftpotatisen kall.