En dag kommer en äldre dam in i min väskbutik. Hon vill ha en ny väska eftersom hennes ”fina skinnväska” inte har hållit länge nog, tycker hon. Jag ser direkt att väskan hon visar upp är en plastväska som vi delade ut gratis till våra kunder som öppningserbjudande ett och ett halvt år tidigare.

Jag: Tyvärr kan jag inte göra så mycket. Det här är en gratisväska som vi delade ut när vi öppnade affären… 
Kunden (skriker så det ekar i hela butiken): Beskyller du min son för att ge mig en gratis plastväska i julklapp??!
Jag: Den diskussionen får du nog ta med din son….




Dagen innan julafton kommer två killar i 18-årsåldern fram till mig i informationsdisken.

- Säljer ni fyrverkerier? frågar de med lätt brytning
- Ja, i mellandagarna, svarar jag
- Mellan vilka dagar? frågar killarna, och ser lite fundersamma ut.

Lätt stressad som man kan bli i julhandeln uppfattar jag inte språkförbistringen utan antar bara att de inte hört vad jag sa. Så jag bestämmer mig för att artikulera tydligare och upprepar:

- Vi börjar sälja fyrverkerier på annandagen.
- En annan dag…!?

Det är inte lätt att förstå vi svenskars konstiga uttryck alltid…

Jag jobbar i mejeriet på en stormarknad. En dag hade det kommit in för lite mjölk, den tog slut redan under tidiga eftermiddagen. Vi hängde upp ett flertal stora skyltar där vi talade om att mjölken tyvärr tagit slut och att mer skulle inkomma dagen efter. Dessa skyltar hängdes upp i tomrummet där mjölkskrindorna vanligtvis står.

Gissa vilken fråga jag fick ungefär trehundrafemtioelva gånger under kvällen? Jo;

- ”Är mjölken slut??”

Nej, vi har gömt den inne på lagret för att vi vill ha den själva…? Vad tror kunderna egentligen? 

/Mejeritanten

Jag jobbar på apotek och möter en del intressanta kunder. En dag kom en tant i 60-årsåldern fram till min kassa och var märkbart irriterad…

Kunden: Jag ska hämta ut min medicin. Men jag ska ha TVÅ burkar! Förra gången fick jag bara EN burk!
Jag: Jaså?

Jag började söka på receptets historik i datorn. Där kan man se när receptet expediterats, hur mycket kunden har fått osv. Jag märkte då att kunden förra gången mycket riktigt fått en burk av min kollega. Men den burken innehöll 200 tabletter.

Jag: Ja, jag ser att det stämmer. Men förra gången fick du 200 tabletter i en större burk, istället för två burkar med 100 tabletter i varje. Om du bara hade fått 100 tabletter senast så borde ju de ha tagit slut för länge sen, det var ju ganska länge sen sist du var här ser jag… 

Kunden (skrikandes): Nej du, mig lurar ni INTE! Jag ska ha två burkar, så det så!

Vad ska man göra? Jag gav henne två burkar med 100 tabletter i varje, bara för att bli av med människan..

/Apotekare Anna

Jag jobbar i en hemelektronik som säljer prylar över disk. Vi har ingen kö, utan använder nummerlappar, så att man kan titta runt i butiken utan att tappa sin plats i kön.
Maskinen sitter precis vid butikens ingång och är i princip omöjlig att missa..

Ingen hade tagit någon nummerlapp, men det var folk i butiken som såg lite vilsna ut.
Jag vänder mig mot en kvinna (~40):

Jag: ”Hej, kan jag hjälpa dig med något?”
Kvinnan: ”Nej, var tar man nummerlapp?”
Jag: ”Det behövs inte, jag kan hjälpa dig direkt!”
Kvinnan: ”Men vart är den?!”
Jag: ”Den står där borta.” *pekar på maskinen som står 2 meter bort..*
Kvinnan: ”Va, vart?!”
Jag: ”Precis vid ingången, där borta” *pekar igen, nu med hela armen*
Kvinnan: ”Jag ser inte!”
Jag: ”Okej, men du behöver ingen nummerlapp. Jag kan hjälpa dig nu direkt!”
Kvinnan: ”Jag vill ha en lapp!! Men okej, jag skulle vilja köpa den här. Gud vad dåligt att ni har den så undangömt. Vi har letat efter den jättelänge!”

Jag slår in varan i kassan, tar betalt, och ger henne en påse.
Artighetsfraser utbyts och kvinnan går iväg.

På vägen ut stannar hon vid nummerlappsmaskinen, trycker ut två lappar, och går sedan iväg.