På tidigt 80-tal jobbade jag på en restaurang där en av specialitéerna var täljstensbiff. Gästerna fick in en het täljsten på bordet som de stekte köttet på själva, med olika tillbehör. Det var en rätt som måste förbeställas. En dag kom det in ett par från Norge och de beställde just täljstensbiff…
Jag: Tyvärr så måste täljstenen förbeställas minst 3 timmar i förväg. Vi behöver värma den i ugn i minst 3 timmar för att den ska nå rätt temperatur…
Gästerna blev mycket upprörda och krävde att de skulle bli serverade just täljstensbiff.
Kunderna: Har dere int mikro?!
Paret reste sig mycket surt från bordet och lämnade restaurangen. Dagen efter kunde man läsa i lokaltidningen om hur ett norskt par på besök i staden hade irrat fel med sin bil och hamnat på gångbron till Frösön och fastnat med bilen under en viadukt vid infarten på Frösön. Jag misstänker starkt att det var samma par…
/Dan
Jag jobbar på en teknisk support hos ett transportföretag. En dag ringer en kund som inte får igenom sin bokning. Det visade sig att han inte fyllt i något postnummer till mottagaren, och av den anledningen gick inte bokningen igenom. Jag tänkte att jag skulle vara snäll och leta upp postnumret åt honom, och bad om gatuadress och ort…
Kunden (märkbart irriterad): Alltså det ska till den här kiosken som ligger vid E4 utanför Jönköping!
Jag: Ja, fast vi behöver ju alltid ha en gatuadress att leverera till.
Kund: Nej men det finns ju ett telefonnummer till mottagaren så det räcker väl?
Jag: Nej, vi måste ändå ha en adress att leverera till…
Kund: Skitsnack, kiosken ligger för fan alldeles vid E4 så den går fan inte att missa.
Jag: Ja, men det har ingen betydelse… Våra chaufförer kan inte åka runt och leta efter företag och kiosker…
Kund: Men det finns ett telefonnummer!
Jag: Ja, men då är det väl bättre att du ringer till kiosken själv och tar reda på adressen så kan vi vara säkra på att paketet kommer fram…
Tystnad.
Jag: Ring kunden du och ta reda på postnumret så kommer bokningen att gå igenom.
Kund: Ja, då tycker jag du ska ringa till kiosken själv!
Jag: Öhh… Nej men du får ju själv ta reda på adressuppgifterna när du gör en bokning…
Kund: Men du sitter på supporten
Jag: Ja, programvarusupporten. Vi ringer inte ut och tar reda på adresser till kunderna…
Kund: Och det kallar du kundservice?
Jag: Jag tror inte att det finns något företag som är bemannat för att klara av att både supporta och göra jobbet åt kunderna.
Kunden lägger på luren.
Det här hände på 60-talet när jag gick runt i en klädbutik för att titta efter mammakläder. Jag gick runt i hela butiken, men kunde inte hitta några. Till slut gick jag fram till kassan och frågade var mammakläderna hängde. Tjejen i kassan pekade på ett litet ställ en bit ifrån kassan, där det hängde 5-6 plagg.
Jag: Är det där allt ni har?
Kassörskan: Ja…?
Det blev tyst en kort stund. Tjejen i kassan tittade på mig som om jag kom från en annan planet, och fortsatte:
- Det är inte säsong!
/Birgitta
Ett pensionärspar kom till kassan för att betala sina varor. Det var en liten inhandling, ett par portionsförpackade kattmatspåsar samt en Pigall. Den äldre mannen kommenterar när jag tar tag i chokladbiten;
-Det är till mig!
Jag drar in chokladen i kassan och fortsätter med kattmaten. Mannen utbrister då;
-Och det där är till frugan!
Det var bara så oväntat att jag var tvungen att skratta, samtidigt som jag förläget sneglade mot kvinnan som, trots kommentaren, höll en god min.
Jag jobbade i kassan i en mataffär. En dag kom en äldre dam och några barn fram till mig i kassen. Damen, som förmodligen var barnens mormor eller farmor räckte fram en flaska.
Kunden: Ja ursäkta att vi har öppnat den redan, men barnen var så törstiga så vi kunde inte vänta!
Jag: Ja, men det är ingen fara!
Jag tar emot flaska och scannar in den och då ser jag vad de är för flaska. Högkoncentrerad saft! Stackars barn…

(11 röster, medel: 9,64 av 10)
(29 röster, medel: 9,10 av 10)



Kommentarer