Jag jobbar i en klädbutik. Ett par kom in, båda höga som hus. Hon provade kläder och han gick in och ut med massa saker. Vi anade att dom snodde massa grejer men de var mycket folk och vi hade svårt att hålla koll. Vi ringde vakten men han kan inte gör nå sålänge vi inte till 100 % kan säga att dom stulit. Skit sur ser jag hur dom lämnar butiken utan att larmbågarna tjuter.

Senare samma dag ringer vakten och säger att dom tagit fast tjuvarna på ett annat ställe. En kollega går dit och vi får tillbaka grejer dom stulit av oss. Jäkligt skönt att dom satte dit dom. (Dom är ganska kända att vara i farten)

Senare i veckan får vi brev från polisen. typ en utredning där de står händelseförloppet osv.. och de stod ungefär att den misstänkta personen hade gått in i affären, tagit med sej kläder till provhytten. Klippt bort larmen, tagit på sej kläderna som nu var larmfria (dock med stora hål efter larmet), gått ut ur butiken och larmbågarna hade tjutit. Den misstänkte hade blivit omhändertagen.

Vakterna hade hittat de sönderklippta larmen i den misstänktes jackficka.

/ME

Att splitta restaurangnotor är sällan roligt, och i Norge är folk mer benägna att göra det än hemma i Sverige. Ofta händer det att 20-30 personer ska betala var för sig och många av dem förväntar sig att jag ska hålla reda på vad de ätit och druckit.

En av de mer intressanta sakerna hände dock idag, när hela sällskapet (fem personer) hade betalat för sig och gått utom en. Han kom fram och kvar på deras bord fanns en hamburgare och en Coca Cola. Problemet var att mannen enbart hade druckit vatten.

Detta händer men de flesta betalar gärna en öl (eller vad det nu rör sig om) extra och löser det sedan med sin vän.

Den här mannen vägrade inte bara att betala för colan, han var fullständigt övertygad om att hans vänner inte hade druckit colan, utan att vi försökte lura honom på pengar. Efter en längre diskussion med min chef (där hon hade bekräftat att hon hade gått ut med FYRA stycken cola till bordet och jag hade bekräftat jag jag även hade dukat av FYRA stycken tomma flaskor) så log hon bara och sa att om det nu var så att han inte hade råd att betala en läsk, så skulle hon bjuda honom på den.

Men han gav sig inte, hon kunde inte bjuda på den för hans sällskap hade aldrig fått så många cola, menade vi verkligen att någon vid hans bord hade druckit en varm choklad OCH en cola? Här drog han också in en av nattklubbarna i området (där jag jobbar extra, och känner alla som jobbar) som kvällen innan hade serverat honom drinkar utan alkohol i. Eftersom bartendern hade satt i system att servera alkoholfria drinkar, ta mellanskillnaden, och lura allihopa på pengar.

Tycker mer synd om honom än om oss. Vi förlorade en tjuga, han har förlorat sin livsglädje…

/Servis

Detta hände en av våra säljare, jag stod rätt nära och trodde ett tag att jag skulle kissa på mig av skratt:

Säljare: Hej där! Vad kan jag hjälpa dig med?

Kund: Jo, jag behöver en sån där kabel mellan skrivare och dator. Skrivarsladd eller hur?

Säljare: Ja men visst, helt riktigt. Det har vi här borta.

Säljaren visar hyllan med alla kablar och pekar ut sektionen för just usb-skrivarsladd (när usb slog igenom ).

Säljaren: Som du ser finns det många olika längder, vilken längd behöver du?

Kund: Ja, den ska ju räcka mellan datorn och skrivaren.

Säljaren: Och hur långt kan det tänkas vara?

Kund: Ja, det ska ju räcka. Vad tycker du?

Säljaren: Mmm, det är lite svårt för mig att veta hur långt mellan datorn och skrivaren du har, det kan nog du svara bäst på. Vanligast är ju att man har skrivaren rätt nära så 1,5 meter bör ju räcka, så har du även lite utrymme om du ska ställa om dina prylar.

Kund (mycket irriterad): Va? Men du måste ju veta säkert vilken längd jag ska ha.  Tror att ni borde utbilda er personal ordentligt!

(Grabbar tag i kabeln, vänder sig om och utbrister)

Kund: Slösa med min tid sådär!

När kunden kom fram till kassan var det riktigt svårt att hålla skrattet inne.

/Garvet

När man jobbar mer telefonförsäljning får man många underliga svar emellanåt. Just här jobbade jag som telefonförsäljare åt ett känt elbolag. När jag väl presenterat mig i telefonen och förklarat varför jag ringer avslutar jag med att säga att jag söker den som har hand om elavtalen i hemmet.

Mannen i andra sidan luren låter förvånad och frågar varför jag skulle vara intresserad av det? Jag fortsätter med samma vänliga röst att förklara att han använder oss som leverantör på det fasta nätet och att vi därför kan erbjuda honom ett bra elavtal på förbrukningen. Då fnyser bara mannen högt och svarar:

- Jag behöver inget elavtal. Jag cyklar ju dynamo när jag ser på TV!

Sedan avslutar mannen samtalet genom att lägga på luren.

Något säger mig att det inte var första gången det ringer en telefonförsäljare till honom.

/bob

Jag sitter i kassan och det är inte så mycket folk så jag räknar kuponger. Så dyker det upp en man i 30års åldern i mitt synfält och han hinner precis ställa ner något stort svart, just nedanför kassan innan han trevligt hälsar och börjar lasta upp sina varor. Jag slår in varorna och frågar i slutändan:

Jag: Det du ställde på marken, det var ingenting du skulle köpa?
Kund: …hahah eeh, näe, det hade jag med mig in.

Jag nickar, tar betalt och kan inte undgå att bli nyfiken på varför han skrattade. Efter att köpet gått igenom plockar han åter upp den stora svarta bilbarnstolen med tillhörande baby i och går iväg.

/ovitaskor.blogg.se