Jag jobbar på en hamburgarrestaurang, där vi har en Drive-In, där jag häromdagen fick en lite rolig kund:

Jag: Välkommen till (företag) det går bra att beställa.
Kund: Har ni något vegetariskt mål?
Jag: Ja, vi har två olika sallader och ett hamburgarmål.
Kund: Är det bacon på den hamburgaren?

/P

En dam på cirka femtio år kommer in i elektronikbutiken där jag jobbar:

Tanten – Hej, jag skulle vilja ha en ny dator och skärm och undrar ifall ni kan hjälpa mig.
Jag  - Självklart kan jag hjälpa dig, vad för typ av dator har du tänkt dig?
Tanten – Problemet är att jag är allergisk mot elektricitet.
Jag – Okej… (Pekar ut en dator)
Tanten – Hur mycket strålning ger den ut?
Jag – Du behöver inte oroa dig du kommer inte få några strålningar.
Tanten (skriker) – JO JAG MÅSTE VETA EXAKT HUR MYCKET STRÅLNING DEN GER!
Jag – Nej de lämnar inte ut exakt sån information.
Tanten (börjar skrika och svära) – Kan ni inte utbilda er personal, jag är sjuk och ni kan inget, vad är ni för amatörer. JAG VILL VETA EXAKT!
Jag – Prova elgiganten de kanske vet…
Tanten – Jag kommer ALDRIG komma tillbaka.

/MrUnited

Jag arbetade med att byta ut alla datorer i en bensin-kedja för några år sen. Bland annat de datorer som styr kassorna. Det var väldigt varmt, smutsigt och slitsamt men väldigt roligt och en lagom rå jargong, och mack-ägarna var de som avgjorde hur trevlig jag behövde vara mot otrevliga kunder.

Det var mer än en gång det kom någon och lutade sig över disken, förbi den stora “Kassan stängd, nästa kassa”-skylten, och frågade när jag tänkte öppna kassan. Vid två tillfällen hände det även att de petade på mig när jag låg inne i disken och försökte reda ut kabelhärvor.

Vad väntar de sig? Att jag ska koppla in de sladdar jag lyckats få loss och märkt upp, starta datorn på någon sekund istället för på en kvart (ja, de gamla datorerna var riktigt slöa), låta dem handla och sen göra om kopieringen av kassa-loggarna, vilket oftast tog uppemot en timme?

En gång hade jag precis lyckats koppla ur alla sladdar och satt på golvet och drog ut en damm-täckt datorburk när ett huvud sköt fram över kanten på disken:

“När öppnar du den här kassan?”

Utan att tänka håller jag fram datorn och säger

“Vad tror du?”.

Kunden blir rosenrasande och står och öppnar och stänger munnen och ser ut som en fisk.

“Det var det värsta…” börjar han och andas in för att släppa lös helvetet.

“Jag jobbar inte här”

Kunden kommer av sig och tittar frågande på mig.

“Tekniker” säger jag och pekar på logotypen på min tröja.

Bredvid mig står mack-chefen och försöker hålla sig för skratt.

/M

Satt i kassan en vacker augustidag när en man, ca 70-80 år, kommer in och handlar lite blandade varor.

Summan slutar på 162 kr och då frågar han om det räcker att han ger mig en hundring. Jag, som hört detta “skämt” oräkneliga gånger, säger inte vad jag tänker, biter ihop, ler och säger:

- Nej tyvärr, det är prutat och klart för 162 kr.

Han börjar gräva i sin plånbok och säger:

-Du är ju helt värdelös!

Jag tappar hakan, tar emot de två hundringarna han ger mig och gör allt för att inte börja gråta. Mycket påhopp kan jag ta från kunder, men inte när de går mot personangrepp. Han säger att han har två kronor till mig och gräver i myntfacket.

När han inte hittar dom och väntar på att få alla mynt av mig istället, ger jag dom till honom med ett leende och säger:

- Du är ju helt värdelös.

Han börjar bli förbannad på min kommentar men kommer snabbt på sig och mumlar någt om att den förtjänade han… packade snabbt ihop sina varor och försvann.

Han väljer aldrig min kassa efter detta.

/annika

Jag hade fått tillfälligt jobb i den lokala lågprisbutiken efter studenten. En snubbe runt trettiofem lämnar fram två pantkvitton efter att han betalat sina varor. Han får summan för panten direkt i handen.

Kund: Det här är fel!
Jag: Är det?
Kund: Det kostade ju mycket mer än såhär!

Jag blir ställd och undrar vad snubben snackar om.

Kund (i högst nedlåtande tonläge): Det kostade ju X kronor att köpa två backar läsk. Du gav mig bara X kronor tillbaka.
Jag: Men det är ju panten på flaskorna…
Kund (avbryter argt): Jag betalade X kronor och det är det du skall ge mig tillbaka också!
Jag (försöker vara lugn): Men du har ju druckit upp läsken i flaskorna? Du kan ju inte få tillbaka hela summan du betalade för drickbackarna- då får du ju läsken gratis?

Kunden fortsätter hävda att han skall ha mer pengar, i allt högre tonläge. Kön växer bakom honom och jag ser inget annat alternativ än att ropa på förstärkning.

En av butikens gamla härdade veteraner lyckas slutligen få honom att ge sig med orden:
“Men är du komplett galen människa?!”

/Linnéa